15
1 Och Herren (Jahveh) sa till mig [Jeremia]: Trots att Mose och Samuel stod inför mitt ansikte, kan inte min själ vara vänd mot detta folk, kasta bort dem från mitt ansikte och låt dem vandra iväg.
2 Och det ska ske när de säger till dig: Vart ska vi vandra iväg? Då ska du säga till dem: Så säger Herren (Jahveh):
De som är ämnade för död till döden
och de som är ämnade för svärd till svärdet
och de som är ämnade för hungersnöd till hungersnöden
och de som är ämnade för fångenskap till fångenskapen.
3 Och jag ska utse över dem fyra sorter, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh):
Svärdet till att slå,
hundarna till att släpa och
himlarnas fåglar och markens djur till att sluka och till att fördärva.
4 Och jag ska göra dem till en skräck bland alla jordens kungariken, på grund av Manasse, Hiskias (hebr. Chizqijahos) son, Juda kung, för det som han gjorde i Jerusalem.
5 [Herren ropade till mig:]
För vem ska ha medlidande med dig, Jerusalem?
Eller vem ska begråta dig?
Eller vem ska gå undan för att söka din välfärd?
6 Du själv har förskjutit mig,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
du har vänt mig ryggen,
därför sträcker jag ut min hand mot dig och förgör dig.
Jag är uttröttad av tröstande (att ömka, tycka synd om, ha medlidande).
7 [Herren beskriver nu för Jeremia (se vers 1) vad han ska göra med folket:]
Så jag blåste på (spred runt) dem med en vind (hebr. zara mizre)
i landets portar,
jag lät dem drabbas av missfall (berövade dem deras barn),
jag fördärvade mitt folk då de inte återvände från sina vägar.
8 Deras änkor blev inför mig fler
än havets sand [en ironisk hänvisning till 1 Mos 22:17; 32:12; 41:49],
jag för över dem (lät komma över dem), mot de unga männens mor,
en fördärvare mitt på dagen [då en attack är minst väntad, se Jer 6:4],
jag låter ångest och terror (plötslig skräck – hebr. behalah)
komma över henne plötsligt.
9 Hon som har burit sju [barn – en stor familj] tynade bort,
hennes själ slokade,
hennes sol har gått ned medan det ännu är dag,
hon skäms och är förvirrad
och återstoden av dem [folket] ska jag ge till svärdet
inför deras fiender,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
10 [Jeremias klagan:]
Ve till mig min mor, att du har fött mig,
en kivets man och en tvistens man till hela jorden!
Jag har inte lånat ut
och ingen har gett lån till mig,
likväl förbannar (tar lätt på – hebr. klal) mig varenda en av dem.
11 Herren (Jahveh) sa:
Om jag inte skulle frigöra dig till gott,
om jag inte skulle få fienden att vädja till dig i ondskans tid, i nödens tid.
12 Kan man [en människa, kanske syftar det på Jeremia] bryta sönder järn,
järn från norr [kan syfta på en fiende från norr, se Jer 1:14; 4:6; 6:1; 13:20], eller koppar?
13 Din styrka och dina skatter
ska jag ge till byte utan pris,
för alla dina överträdelser
inom alla dina gränser.
14 Och jag ska låta dig gå över med dina fiender
till ett land som du inte känner,
eftersom en eld har tänts i mina näsborrar
som ska brinna över dig.
15 Du vet, Herre (Jahveh),
kom ihåg mig och tänk på mig
och hämnas mig för mina förföljare,
ta inte bort mig, för du är långmodig.
Vet att för din skull har jag lidit hån.
16 Dina ord var funna och jag åt dem
och dina ord var för mig en glädje och mitt hjärtas fröjd,
eftersom ditt namn var utropat över mig,
Herre, Härskarornas Gud (Jahveh, Sebaot Elohim).
17 Jag har inte suttit i skrattande sällskap [hebr. sochaq betyder främst att skratta, le och roa sig, men kan även användas negativt om att håna/raljera],
jublade (dansade, triumferade) inte med dem.
Jag satt ensam på grund av din hand,
för du har fyllt mig med vrede (irritation).
18 Varför är min smärta oändlig
och mitt sår oläkligt, så att det vägrar att låta sig helas?
Vill du verkligen vara för mig som en sinande (bedräglig) bäck,
som vatten man inte kan lita på? [Job 6:15]
[Bilden som målas upp är ett ökenlandskap med en uttorkad flodbädd (en wadi) som bara undantagsvis blir vattenfylld efter ett kraftigt regn i de intilliggande bergslandskapen.]
19 Därför säger Herren (Jahveh) så:
Om du vänder om, så för jag dig tillbaka,
ska du stå inför mig.
Och om du för fram det dyrbara från det värdelösa
ska du bli som min mun.
Låt dem återvända till dig [de ska lyssna på dig],
men du ska inte återvända till dem [bli som dem].
20 Och för detta folk
ska jag göra dig till en befäst kopparmur,
och de ska strida mot dig
men de ska inte segra över dig,
för jag är med dig och räddar dig
och befriar dig,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
21 Och jag ska befria dig från den ondes hand
och jag ska återlösa dig från tyrannens hand.