26
Predikan i templet – Jeremia grips
[Budskapet kommer kronologiskt före kapitel 25. Mellan kapitel 26-45 är texten skriven i tredje person. Jeremias skrivare Baroch är troligtvis den som skriver, se Jer 36:4, 18, 32; 45:1-5]
1 I början av Jojakims (hebr. Jehojaqims), Josias (hebr. Joshijahos) sons, Juda kungs, regering [609/608 f.Kr.] kom detta ord från Herren (Jahveh), han sa:
2 Så säger Herren (Jahveh): Stå på gården i Herrens (Jahvehs) hus och tala alla dessa ord till Juda städer som kommer för att tillbe i Herrens (Jahvehs) hus, alla de ord som jag befaller dig att tala till dem, förminska inte ett enda ord.
3 Kanhända ska de lyssna och omvända sig, varje man från sin onda väg, så att jag kan ändra mig om det onda som jag har för avsikt att göra mot dem på grund av deras onda gärningar.
4 Och du ska säga till dem: Så säger Herren (Jahveh): Om ni inte lyssnar till mig, till att vandra i min undervisning som jag har gett inför era ansikten,
5 till att lyssna till mina tjänare profeternas ord som jag har sänt till er, sänt dem tidigt [gång på gång, se Jer 25:4], men ni har inte lyssnat.
6 Då ska jag göra detta hus som Shilo och jag ska göra denna stad till en förbannelse (ta lätt på – hebr. qlalah) för jordens alla folkslag.
7 Och prästerna och profeterna och hela folket hörde Jeremia tala dessa ord i Herrens (Jahvehs) hus.
8 Och det skedde när Jeremia slutat att tala allt det som Herren (Jahveh) befallt honom att tala till hela folket, att prästerna och profeterna och hela folket tog tag i honom och sa: ”Du ska döden dö.
9 Varför har du profeterat i Herrens (Jahvehs) namn och sagt: Detta hus ska bli som Shilo och denna stad ska bli öde, utan invånare?” Och hela folket samlades mot Jeremia i Herrens (Jahvehs) hus.
10 Och Juda furstar hörde dessa ting och kom upp från kungens hus till Herrens (Jahvehs) hus och de satt i ingången till den nya porten i Herrens (Jahvehs) hus.
11 Och prästerna och profeterna talade till furstarna och hela folket och sa: ”Denne man förtjänar döden, för han profeterar mot denna stad som ni har hört med era öron.”
12 Och Jeremia talade till alla furstar och till hela folket och sa: ”Herren (Jahveh) sände mig till att profetera mot detta hus och mot denna stad, alla de ord som ni har hört.
13 Och nu, ändra (rätta till, korrigera) era vägar och era förehavanden och lyssna till Herren er Guds (Jahveh Elohims) röst, och Herren (Jahveh) ska ändra det onda som han har talat över (mot) er.
14 Och jag, se, jag är i er hand. Gör med mig det som är gott och rätt i era ögon.
15 Vet bara med säkerhet att om ni dödar mig så drar ni oskyldigt blod över er själva och över denna stad och över dess invånare, för i sanning har Herren (Jahveh) sänt mig till er, till att tala alla dessa ord i era öron.”
16 Och furstarna och hela folket sa till prästerna och till profeterna: ”Denne man förtjänar inte döden, för han har talat till oss i Herren vår Guds (Jahveh Elohims) namn.”
17 Och några av landets äldste steg upp och talade till hela folkets församling och sa:
18 ”Mika [profeten som var samtida med Jesaja, se Mika 1:1; Jes 1:1] från Moreshet [staden Moreshet-Gat låg i bergsbygden, sydväst om Jerusalem] profeterade i Hiskias (hebr. Chizqijahos), Juda kungs, dagar [Sydrikets 13:e kung som regerade 715-686 f.Kr.] och han talade till hela Juda folk och sa: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
Sion ska bli plöjt som ett fält
och Jerusalem ska bli en stenhög
och tempelberget som en hög skogsplats. [Mika 3:12]
19 Dödade Hiskia, Juda kung, och hela Juda honom? Fruktade han inte Herren (Jahveh) och bönföll inför Herrens (Jahvehs) ansikte, och Herren (Jahveh) ändrade sig om det onda som han hade talat över (mot) dem? Och vi kan dra stor ondska över våra egna själar.”
20 Och där fanns även en [annan] man som profeterade i Herrens (Jahvehs) namn, Orijaho, Shemajas son från Qirjat-Jearim, och han profeterade mot denna stad [Jerusalem] och mot detta land i enlighet med alla Jeremias ord.
21 När kung Jojakim (hebr. Jehojaqim) med alla sina mäktiga män och alla furstar hörde hans ord ville kungen döda honom, men Orijaho hörde det och han blev rädd och flydde och gick till Egypten,
22 Men kung Jojakim sände män till Egypten, Elnatan, Achbors son, och flera män med honom, till Egypten. [Den sista upprepningen av ”till Egypten” finns inte med i den grekiska översättningen, men hebreiskan betonar Egypten (hebr. Mitsrajim), vars ordagranna betydelse är dubbelt inträngd.]
23 Och de hämtade Orijaho från Egypten och förde honom till kung Jojakim som slog honom med svärdet och kastade hans döda kropp i folkets söners gravar.
24 Dock var Achiqams, Shafans sons, hand med Jeremia så att de inte lämnade honom i folkets hand till att döda honom.