30
Budskap – hopp
Upprättelse av Israel och ett nytt förbund
1 Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahveh), han sa:
2 Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Skriv åt dig alla ord som jag har talat till dig i en bok.
3 För se, dagarna kommer, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), då jag ska låta mitt folk Israel och Juda återvända från fångenskapen, säger Herren (Jahveh), och jag ska få dem att återvända till landet som jag gav till deras fäder och de ska besitta det.
4 Och dessa är orden som Herren (Jahveh) talade om Israel och om Juda.
5 Så säger Herren (Jahveh):
En skakningens röst har vi hört,
med fruktan och inte fred (frid, ro – hebr. shalom).
6 Fråga, jag ber dig,
och se om en man (ordagrant en maskulin) föder barn?
Varför ser jag varje man med händerna på sina länder
som en födande kvinna och allas ansikten vända i blekhet?
7 Ve! Eftersom detta är en stor dag,
ingen är den lik
och det är dags för Jakobs nöd,
men han [mitt folk] ska bli räddad (frälst) ur den.
8 Och det ska ske den dagen [då befrielsen kommer, se vers 7],
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
att jag ska bryta av hans [Nebukadnessar, se Jer 27:8-11] ok
från din nacke [andra person singularis – kiasmens centrum]
och slita sönder deras [mitt folks] band (bojor).
Ja, främlingar ska inte längre göra honom [mitt folk] till sina slavar.
[Skiftet från tredje person (han) i slutet på vers 7 till andra person (du) i 8c tillbaka till tredje person ”hans” i slutet på vers 8 är en vanlig kiastisk stilfigur. Den betonar och förstärker Guds personliga relation till sitt folk.]
9 Och de ska tjäna Herren deras Gud (Jahveh Elohim) och David ska vara deras kung som jag ska resa upp till dem.
10 Och frukta inte, du Jakob, min tjänare,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
var inte förskräckt, Israel, eftersom se,
jag ska frälsa (rädda) er från fjärran och din säd från deras fångenskaps land.
Och Jakob ska återvända och ha lugn och ro
och ingen ska göra honom rädd (oroa honom med skräck av någon sort).
11 Eftersom jag är med dig,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
till att frälsa (rädda) dig,
eftersom jag ska göra helt slut på alla folkslag dit jag har förskingrat dig,
men jag ska inte göra helt slut på dig,
utan jag ska tillrättavisa dig måttfullt och inte helt utrota dig.
12 Därför säger Herren (Jahveh) så: Din skada går inte att läka
och ditt sår är allvarligt.
13 Ingen ser om ditt sår så att det blir omlagt,
du har ingen läkande medicin.
14 Alla dina älskare har glömt bort dig,
de söker inte efter dig,
eftersom jag har skadat dig med fiendens sår,
med den grymmes tuktan,
för din stora synd
då dina överträdelser har förökats.
15 Varför ropar du över din skada
att din smärta är obotlig?
Över myckenheten av din synd, då dina överträdelser har förökats,
har jag gjort detta mot dig.
16 Därför ska alla som slukar dig bli slukade,
och alla dina motståndare – allesammans, ska gå i fångenskap.
Och de som ödelagt dig ska ödeläggas
och alla som har tagit dig som byte, ska jag ge som ett byte.
17 Eftersom jag ska återupprätta hälsan till dig
och jag ska bota dig från dina sår,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
eftersom de har kallat dig en utstött:
Hon är Sion, det finns ingen som tar sig an henne.
18 Så säger Herren (Jahveh):
Se, jag ska vända Jakobs tälts fångenskap
och ha nåd (förbarmande - hebr. rachamim) över hans boplatser,
och staden [Jerusalem, och varje stad i landet] ska bli uppbyggd över sin egen ruinhög (höjd som uppstått genom upprepad bosättning – hebr. tel)
och palatset ska stå på sin rätta plats [enligt plan].
19 Och ut från dem ska komma tacksägelse
och rösten av dem som skrattar (roar sig),
och jag ska föröka dem och de ska inte förminskas,
jag ska låta dem bli fler och de ska inte krympa bort.
20 Och deras söner ska bli som i forna tider
och deras församling ska vara väl grundad inför mitt ansikte,
och jag ska straffa alla som förtrycker dem.
21 Och deras furstar ska vara deras egna
och deras härskare ska komma från deras mitt,
och jag ska få honom att komma nära
och han ska närma sig mig,
för vem är den som har lovat sitt hjärta att närma sig mig,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh)?
22 Och ni ska vara mitt folk
och jag ska vara er Gud (Elohim).
23 Se, en storm från Herren (Jahveh)
har gått ut i raseri,
en svepande storm,
den ska virvla över den ondes huvud.
24 Herrens (Jahvehs) brinnande vrede ska inte återvända
förrän den har verkställt (uträttat) [allt den ska]
och till dess han har fullbordat sitt hjärtas syften.
I (vid) dagarnas slut
ska ni betrakta det. [Jer 23:20]