46
Nio nationer
Egypten
1 Herrens (Jahvehs) ord som kom till Jeremia över folkslagen.
2 Till Egypten. Över farao Nechos, Egyptens kungs, armé, som är vid floden Eufrat i Karkemish, som Nebukadnessar, Babels kung, slog i Jehojaqims, Josias (hebr. Joshijahos) sons, Juda kungs, 4:e år.
3 Gör i ordning din mindre [runda] sköld och din stora [rektangulära] stridssköld
och kom till striden.
4 Spänn för hästarna
och stig upp, ni ryttare,
och ställ upp er (inta era positioner)
med era hjälmar,
polera spjuten,
ta på er pansaren (hebr. ciyron).
5 Varför ser jag dem förskräckta
och vända bakåt?
Och deras mäktiga är nedslagna
och de har flytt i hast utan att se tillbaka,
skräck från alla sidor,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
6 De snabba kan inte fly bort,
de mäktiga kan inte undkomma,
i norr vid floden Eufrat
har de snubblat och fallit.
7 Vem är detta likt Nilen som reser sig,
som floden, vars vatten virvlar runt?
8 Egypten är lik Nilen som reser sig
och lik floden vars vatten virvlar runt
och han säger: ”Jag ska stiga upp, jag ska täcka jorden,
jag ska fördärva staden och dess invånare.”
9 Stig upp på hästarna
och gör vagnarna redo
och låt de mäktiga männen (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft) dra ut.
Kush [nuvarande Etiopien och Sudan] och Put (hebr. Pot) [motsvarar nuvarande Libyen] för att hantera skölden,
loditerna för att hantera och böja bågen.
10 Och den dagen ska Herren (Adonai), Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
ha en hämndens dag då han hämnas sina motståndare,
och svärdet ska sluka och bli mätt
och ska bli drucket med deras blod,
för Herren (Adonai), Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), slaktar i landet
i norr vid floden Eufrat.
11 Gå upp till Gilead och hämta åt dig balsam,
du jungfru Egyptens dotter,
fåfängt använder du många läkemedel,
för det finns ingen bot för dig.
12 Folkslagen har hört om din skam [Egyptens stora nederlag],
och jorden är full av ditt rop (skrik),
för [i flykten i panik] snavar den ene hjälten på den andre
och de faller båda tillsammans.
13 Ordet som Herren (Jahveh) talade till profeten Jeremia då Nebukadnessar, Babels kung, kom för att slå Egyptens land. [Versen är en överskrift till den andra sektionen över Egyptens öde, se vers 14-24.]
14 Berätta i Egypten och låt det höras i Migdol
och låt det höras i Nof [Memfis] och Tachpanches,
säg: ”Stå fast och gör dig redo
för svärdet har slukat runt omkring dig.”
15 Varför är dina mäktiga [alla Egyptens avgudar] omstörtade?
Han [Apis, den största guden gestaltad som en tjur] stod inte eftersom Herren (Jahveh) kastade ner honom.
16 Han fick många att snubbla,
de föll den ene över den andre och [de egyptiska handelsmännen utomlands] sa:
”Stå upp och låt oss återvända till vårt eget folk
och till vårt födelseland, från det förtryckande svärdet.”
17 De ropade där: ”Farao, Egyptens kung – ett oväsen (stort tumult, kaos),
han har passerat den utsatta tiden (försummat sin tid).” [Går också att tolka som han får ett öknamn: Bullret som aldrig kom.]
18 Jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Kungen,
vars namn är Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
Lika säkert som Tavor bland bergen
och Karmel vid havet ska han komma.
19 Du dotter som bor i Egypten,
klä dig själv till att gå i fångenskap,
för Nof [Memfis] ska bli ödsligt
och ska läggas i förfall utan invånare.
20 Egypten är en mycket vacker kviga
men en ”bitare” (svärm av bromsar – hebr. qeres) [Nebukadnessar som] kommer ut från norr, de kommer.
[Hebr. qeres används bara här, ordet härrör från ordet att bita, vinka eller dra ihop. Det syftar troligtvis på en bitande eller flygande insekt. Metaforen och parallellismen här gör att det troligtvis syftar på en svärm av bromsar som ger sig på boskap – kvigan Egypten.]
21 Även köpmännen i hennes mitt
är som kalvar i stallet,
för de har vänt tillbaka, de har alla flytt tillsammans,
de stannar inte [i ”båset”],
för dagen för deras olycka har kommit över dem,
deras besökelsetid.
22 Deras ljud är som en orms [som flyr],
för de marscherar med en armé
och kommer emot dem med yxor
som skogshuggare.
23 De hugger ner skogen,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
så att den inte kan genomsökas,
för de är fler än gräshopporna, de går inte att räkna.
24 Egyptens dotter är satt i skam.
Hon är given i handen på folket i norr.
25 Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim), säger: Se, jag ska straffa Amon [en egyptisk solgud] från No [Thebe, nuvarande Luxor] och farao och Egypten med hennes gudar och hennes kungar, farao och de som litar på honom.
26 Och jag ska ge dem i deras hand som söker deras själ (liv) i Nebukadnessars, Babels kungs, hand och i hans tjänares hand, och därefter ska det bli bebott som det var i forna dagar, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
27 Men frukta inte, Jakob, min tjänare.
Var inte bestört, Israel,
för se, jag ska rädda dig från långt bort,
och din säd (dina efterkommande) från deras fångenskaps land.
Och Jakob ska åter vara stilla
och väl till mods och ingen ska oroa honom.
28 Frukta inte, Jakob, min tjänare, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
för jag är med dig,
jag ska helt göra slut på alla de folkslag
dit jag har drivit bort dig,
men jag ska inte göra helt slut på dig,
och jag ska fostra (disciplinera) dig i omgångar,
men jag ska inte fullständigt fördärva dig.