2
En lam man i Kapernaum blir förlåten och helad
(Matt 9:2-8; Luk 5:17-26)
1 Några dagar senare kom Jesus tillbaka till Kapernaum [där han bodde i Petrus hus]. Ryktet spred sig att han var hemma igen,
2 och det samlades så mycket folk att det inte ens fanns plats utanför dörren [det var trängsel ända ut till gatan]. Mitt under det att han samtalade (förde en konversation) om Ordet med dem,
3 kom de dit med en förlamad man. Det var fyra män som bar honom.
4 När de inte kunde komma nära Jesus på grund av allt folket, började de gräva sig igenom taket ovanför Jesus.
[Hus i Mellanöstern hade oftast platta tak med en trappa på utsidan. På så sätt kunde man komma upp på taket utan att gå in i huset. Takets översta lager bestod av grus och jord som de fyra männen nu först grävde sig igenom.]
När de sedan brutit upp en öppning hissade de ner bädden som den förlamade låg på.
5 När Jesus såg deras tro [den lame mannens och hans vänners tro], sade han till den förlamade: ”Mitt barn (med fokus på att han tillhör familjen), dina synder är förlåtna (borttagna).”
6 Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte (hade en inre dialog) i sina hjärtan:
7 ”Varför talar denne man [en människa som vi] på det här sättet? Han hädar ju (är respektlös mot Gud). Vem kan förlåta synder utom Gud?”
8 I sin ande visste Jesus på en gång exakt vad de tänkte inom sig, och sade till dem: ”Varför tänker ni allt detta i era hjärtan?
9 Vad är lättast att säga till den förlamade: ’Dina synder är förlåtna (borttagna),’ eller att säga: ’Stå upp, ta din bädd och börja gå’?
10 Men för att ni ska veta (se med egna ögon) att Människosonen har auktoritet (rättighet, makt, kraft) här på jorden att förlåta synder, säger jag dig”, och så sade han till den förlamade:
11 ”Stå upp, ta din bädd och gå hem.”
12 Då reste sig mannen upp på en gång och tog sin bädd (bår) och gick ut mitt framför ögonen på dem alla. Man häpnade (tappade helt fattningen) och prisade (tackade) Gud och sade: ”Vi har aldrig sett något liknande förut!”
En tullindrivare börjar följa Jesus
(Matt 9:9-17; Luk 5:27-39)
13 Jesus gick igen längs med sjön. [Han gick ut från Petrus hus i Kapernaum där han nyligen helat en lam man.] Hela folkskaran samlades på nytt kring honom, och han fortsatte att undervisa dem.
14 Medan han gick förbi [stadsgränsen] såg han Alfaios (Alfeus) son Levi [som också kallas Matteus], sitta vid tullbåset [enklare tullstation där alla som skulle sälja varor fick betala försäljningsskatt]. Han sade till honom: ”Följ mig (bli min lärjunge).” Han stod upp och följde honom.
[Det var inte ovanligt med flera namn vid den här tiden. Levi var hans hebreiska namn som betyder ”förenad med”, medan Matteus var hans grekiska namn som betyder ”Guds gåva”. Indrivningen av tullar och skatter från Roms provinser arrenderades ut till privatpersoner. Dessa kallades ”publicanus”. Levi var en sådan publikan som tog upp skatt för Herodes Antipas. Judarna hatade och såg ner på tullindrivarna som allierat sig med ockupationsmakten. På en gång tackade Levi ja till kallelsen, lämnade sitt gamla liv och blev en av Jesu tolv lärjungar. Senare skrev han ner sin ögonvittnesskildring av Jesu liv – Matteusevangeliet.]
15 När sedan Jesus låg till bords i hans hus [antagligen Levis hus i Kapernaum] var det många tullindrivare och syndare som delade måltiden tillsammans med Jesus och hans lärjungar. Många av dem följde honom (var bland den större skara människor som följde honom och kallades hans lärjungar).
16 När lagexperterna som tillhörde fariséerna såg att han åt med tullindrivare och syndare, sade de till Jesu lärjungar: ”Varför äter och dricker han med tullindrivare och [kända] syndare?”
17 När Jesus hörde detta, sade han till dem: ”Det är inte de friska (starka) som behöver en läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”
[På samma sätt som det är självklart att en doktor rör sig bland sjuka patienter, finns Jesus nära människor som insett att de inte är rättfärdiga utan vet om att de är syndare och behöver omvändelse. Lukas återgivning av samma citat klargör att det handlar om att vända sig bort från syndens väg när man tackar ja till Jesu inbjudan och vill bli hans efterföljare, se Luk 5:32.]
18 Johannes lärjungar och fariséerna fastade. [Rättrogna judar fastade två dagar i veckan, måndag och torsdag.] Därför frågade man Jesus: ”Varför fastar Johannes lärjungar och fariséernas lärjungar, men inte dina lärjungar?”
19 Jesus svarade dem:
”Inte kan väl bröllopsgästerna fasta, medan brudgummen är med dem, eller hur? Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta.
20 Men den dagen ska komma när brudgummen ska tas bort från dem, och då ska de fasta.
21 Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel (klädesplagg).
I så fall skulle den påsatta lappen riva bort ännu mer från manteln
och revan bli värre [än den var innan].
22 Inte heller slår man i färskt vin i gamla vinsäckar (lädersäckar),
för i så fall skulle vinsäckarna brista och vinet rinna ut,
och vinsäckarna blir förstörda (oanvändbara).
Nej, färskt vin hälls i nya vinsäckar (som är formbara, grekiska ”kainos”, fokus är på kvaliteten på säcken snarare än åldern).”
Herre över sabbaten
(Matt 12:1-8; Luk 6:1-5)
23 En sabbat gick Jesus på en väg som gick igenom ett sädesfält, och medan de gick började hans lärjungar att rycka av veteaxen. [Sabbaten varade från fredag kväll till lördag kväll, och denna händelse inträffar troligen på väg till samlingen i synagogan på lördagsmorgonen.]
24 Då sade fariséerna till honom: ”Titta [på dina lärjungar], varför gör de sådant som man inte får göra på sabbaten?”
[Enligt 5 Mos 23:25 är det inte olovligt att plocka ax på någon annans åker för att äta. Dock skedde detta på sabbaten. Enligt den rabbinska tolkningen av lagen både skördade och tillredde lärjungarna mat, vilket inte var tillåtet på vilodagen.]
25 Han svarade: ”Har ni aldrig läst [1 Sam 21:1-6] vad David gjorde när han och de som var med honom kom i nöd och var hungriga?
26 Hur han då, på den tiden när Abjatar var överstepräst, gick in i Guds hus och åt skådebröden. [Tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.] Även om det inte var tillåtet för någon annan än prästerna att äta brödet åt han det, och gav åt dem som följde med honom.”
27 Jesus sade till dem: ”Sabbaten är till för (skapades för) människan, inte människan för sabbaten.
28 Därför är Människosonen Herre även över sabbaten.”