12
Psalm 12 – Människors och Guds ord
[Denna psalm handlar om vikten av att tala rätt. Inom judendomen betonas att det speciella med människan – en besjälad varelse – just är förmågan att kommunicera och uttrycka sig. I Bibelns första verser läser vi hur Gud skapar genom det talade ordet. I Ps 34:14 uppmanas vi att vakta tungan från ondska, svek och lögn. Den som är felfri i sitt tal är fullkomlig, säger Jakob i sitt skarpa brev till ”de tolv stammarna i förskingringen”, se Jak 3:2. Han fortsätter sedan med att beskriva vilken makt tungan har och att resultatet av obetänksamma ord kan liknas vid hur en skogsbrand sprids.
Psalmen handlar om Guds sanning och människors lögner. Rent bokstavligt står grundtextens ord för sanning stadigt på två fötter, medan ordet för lögn vacklar på ett ben:
Sanning
Det hebreiska ordet för sanning är ”emet” och består av tre bokstäver som läses från höger till vänster: Alef, Mem och Tav. Alef inleder även det hebreiska alfabetet, Mem återfinns i mitten och Tav står som sista bokstav. De tre bokstäverna har två beröringspunkter med den tänkta baslinjen och står stadigt. Typografiskt har Alef och Tav också en ”fot” på sin vänstra kant. Ordet ”emet” kommer från ”aman” som just betyder stadig och stabil.
Lögn
Ordet för lögn är på hebreiska ”sheker” och består också av tre bokstäver: Shin, Qof och Resh. Dessa har bara en beröringspunkt mot den tänkta baslinjen och Qof går nedanför den. Shin utgör den 21:a bokstaven, Qof den 19:e och Resh den 20:e. Rabbiner brukar skämtsamt säga att den 22:a bokstaven Tav redan är upptagen för sanningen, men att lögnen försöker komma nära och tar bokstaven intill. Den kristne författaren C.S. Lewis beskriver det med orden ”lite sanning inblandad gör lögnen ännu starkare” (fri översättning). Lögnens tre bokstäver är i oordning och balanserar på en ytterkant av alfabetet till skillnad från sanningen som vilar på hela alfabetet.
Det hebreiska språket förstärker hur sanningen tar in helheten och är väl balanserad. Lögnen däremot är ensidig och vacklar i varje del. Summan av Guds ord är sanning, se Ps 119:160. Jesus säger: Jag är Alfa och Omega. Den förste och den siste. Före allting och slutet av allt, se Upp 22:13. Alef och Tav motsvarar grekiskans Alfa och Omega. Tecknet för Mem föreställer vatten och symboliserar liv. När Jesus säger att han är vägen, sanningen och livet, Joh 14:6, så representeras det fullt ut i ordet ”emet”. Det hebreiska ordet för sanning utgörs alltså av att Alef och Tav skyddar och omsluter Mem på livets väg!
Bakgrund: Anges inte, men det tillfälle där Saul dödar 85 präster och deras familjer skulle kunna vara en händelse som gett upphov till denna psalm, se 1 Sam 22:17-19.
Författare: David
Struktur:
Psalmen har ett kiastiskt mönster som ramas in av hebreiskans ”bene adam”, översatt ”människors barn” eller ”människorna”, se vers 2 och 9.
A. Gud tilltalas i bön, de goda är borta, vers 2-3
B. Det talas om Gud, de onda citeras, vers 4-5
C. Centralt finns Guds svar, han citeras, vers 6
B. Det talas om Gud, hans löften, vers 7
A. Gud tilltalas i bön, ondskan tilltar, v 8-9]
______
1 Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen], på den åttonde. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.
[Den åttonde, hebreiska ”sheminit”, kan syfta på en åttasträngad lyra eller en specifik musikstil. Symboliskt kan ”den åttonde” också förstärka psalmens tema och önskan om en ny start. Ordet används i två Psalmer, här och i Psalm 6 som har liknande tema, se Ps 6:1 för fler kommentarer.]
______
2 [Psalmen inledes med ett desperat rop på hjälp. Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Yeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]
Hjälp, Herre (Jahve)...
för [det verkar som om] troheten är borta (det finns inga fromma längre),
de lojala (trofasta) [människorna] finns inte kvar bland människorna (människors barn, ordagrant ”Adams barn”).
3 Alla ljuger för varandra,
med insmickrande tal (läppar),
och med ett dubbelt hjärta talar de (inkonsekvent, ombytligt, opålitligt).
[Ordagrant ”med ett hjärta och ett hjärta”, vilket är motsatsen till ”ett hjärta”, se Jer 32:39; Hes 11:19. Jakob använder ett liknande ord ”två-själad” för någon som kastas hit och dit mellan tro och otro i sitt brev, se Jak 1:7-8. Ett brev som också tar upp lögn och tungans makt, se Jak 1:26; 3:5; 3:8-9.]
4 Låt Herren tysta (utplåna) alla smickrande läppar,
den tunga som talar stora (vidlyftiga, skrytande) ord.
5 De säger: ”Vår tunga ger oss makt (seger),
våra läppar tillhör oss (vi kan säga vad vi vill),
vem är herre över oss?”
6 På grund av förtrycket (plundringen, våldet) mot de svaga (förtryckta),
på grund av ropen (klagan, jämret av smärta) från de hjälplösa,
[därför, som ett svar på detta] reser sig nu Herren (Jahve) upp och säger:
”Jag ska ge dem den räddning (frälsning) de längtar efter.”
[Centralt i det kiastiska mönstret finns huvudpunkten att Gud hör bön och kommer att gripa in!]
7 Herrens ord (löften) är rena (felfria) ord,
liksom silver som renats i en smältugn på marken,
sju gånger. [Ps 18:31; 119:140.]
[Talet sju står för fullkomlighet. Silver renades några gånger tills det mesta av slagget var borta, Guds ord är fullkomligt rent! Den grekiska översättningen Septuaginta skriver ”bränd och prövad på jorden”.]
8 Du, Herre (Jahve), ska bevara dem [de svaga och hjälplösa i vers 5],
du ska alltid beskydda var och en av dem från detta [onda] släkte.
9 De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) går (vandrar, stryker, paraderar) omkring på alla sidor
[de verkar finnas överallt i samhället, som vilddjur redo att förgöra],
när det usla (omoralen, dåraktiga) upphöjs av människorna (människors barn).
[Versen är svåröversatt. Ordet ”usel”, hebreiska ”zullut”, används bara här men utifrån närbesläktade språk kan det betyda något i stil med ”moraliskt dåraktigt beteende”. Jesaja skriver hur människor kommer att kalla ont för gott och gott för ont, se Jes 5:20.]