14
Psalm 14 – Gudlöshetens dårskap
[Psalm 14 och 53 är snarlika. Instruktionerna i titeln är olika och vers 5-6 skiljer sig åt. Psalm 14 använder gudsnamnet ”Jahve” i vers 2, 6 och 7 medan Psalm 53 använder sig av det mer generella ordet ”Elohim” för Gud.
Citeras i NT: Vers 1-3 citeras sammanfattande i Rom 3:10-12
Författare: David
Struktur:
1. Dårens gärningar, vers 1b-4
2. Guds dom, vers 5-6
3. Bön om frälsning, vers 7]
______
1 Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. Av David.
______
Dåren (den moraliskt förtvinade, den som är på väg att tyna bort) säger i sitt hjärta (till sig själv):
”Det finns ingen Gud (han bryr sig inte).” [Ps 10:4]
[På bibelns tid var det en självklarhet att tillvaron hade en andlig dimension. Frasen ”det finns ingen Gud” syftar snarare på en praktisk ateism än vår tids västerländska teoretiska ateism. Budskapet riktar sig därför även till den som säger sig tro, men lever sitt liv som om Gud inte finns. Det hebreiska ordet för dåre är ”nabal”. Det kommer från ”nabel” som beskriver något som tynar bort, faller ner och vissnar. Detta ord för dåre beskriver inte någon som är dum eller ointelligent. Istället handlar det om moralisk dårskap. Den som gång på gång går emot sitt samvete dör till sist inombords och kväver sitt andliga liv. Bilden som målas upp är en moral som skrumpnar och förtvinar. I Första Samuelsboken berättas om en man som just hette Nabal. Under en period när David var på flykt från Saul ville Nabal inte kännas vid David trots att David varit god mot honom, se 1 Sam 25:25. När David nu sjunger ut det hebreiska ordet ”nabal” i denna psalm, finns säkert associationen till denne man med samma namn som personifierar dårskap i Davids bakhuvud.]
De [människor som inte vill veta av Gud] är fördärvade (förstörda, som ödelagda städer),
de har begått avskyvärda handlingar,
ingen gör det goda.
[Ordet ”fördärvade” används första gången om tillståndet på jorden innan syndafloden, se 1 Mos 6:11.]
2 Herren (Jahve) skådar ner från himlen
på människosläktet (Adams barn),
för att se om det finns någon som är förståndig (lever vist),
någon som söker (frågar efter, ta sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Gud.
[Även denna vers för tankarna tillbaka till Första Mosebok och hur Gud kom ner för att se vad människorna gjorde när de byggde Babels torn, se 1 Mos 11:5.]
3 Alla har vikit av [från den rätta vägen, söker inte Gud],
tillsammans, alla har blivit moraliskt korrupta (har härsknat och stinker),
Ingen gör det som är rätt,
inte en enda en.
[Paulus citerar från denna vers, se Rom 3:10-12. Den leder till slutsatsen att ”alla har syndat och saknar härligheten från Gud.” Ordet för ”har blivit moraliskt korrupta”, hebreiska ”alach”, är ovanligt. Det återfinns bara i den parallella psalmen Ps 53:4 och i Job 15:16. Det används om mjölk som blivit sur och kött som ruttnar, men också om moraliskt förfall. Människan var god från början, men har blivit moraliskt fördärvad.]
4 Förstår de ingenting (lär de sig aldrig),
de som gör det onda?
De äter (förtär) mitt folk på samma sätt som de äter (förtär) bröd,
de åkallar inte (ropar inte i bön till) Herren (Jahve).
[Lika naturligt och alldagligt som att äta bröd, slukar och förgör dessa onda Guds folk. De söker inte Herren, de förkastar Guds existens och hans sanningar.]
5 Där står de, helt skräckslagna (ordagrant ”förskräckta förskräckas”, substantivet kombineras med verbet för att intensifiera),
eftersom Gud är med de rättfärdigas släkte (står på deras sida).
6 Ni förlöjligar (hånar, gör om intet) den förtrycktes (svages) planer
[försöker ta bort deras hopp, försöker förvirra dem],
men Herren (Jahve) är hans tillflykt.
7 O, att Israels frälsning
skulle komma från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro].
När Herren (Jahve) vänder sitt folks öde (återupprättar sitt folk, för dem tillbaka från fångenskap),
då ska Jakob jubla och Israel glädjas!