2
Psalm 2 – Guds Son och hans rike står fast!
[Enligt Talmud, som är en sammanfattning och utläggning av Gamla testamentet, räknades de två första psalmerna som en psalm då David inledde och avslutade sina favoritpsalmer med ordet ”ashrei” – välsignad, salig, lycklig. Psalm 1 börjar med ”välsignad är den som inte vandrar” och Psalm 2 slutar med ”välsignade är de som tar sin tillflykt till honom”. Oavsett om det var en eller två psalmer, hör de ihop och sammanfattar på ett fint sätt temat i alla Psaltarpsalmer. Det finns två livsvägar, och en dag ska Messias komma och ställa allting tillrätta.
Författare: David, enligt Lukas, se Apg 4:25
Citeras i NT: Den mest citerade psalmen i hela NT.
Vers 1-2 citeras i Apg 4:25-26
Vers 7 citeras i Apg 13:33; Heb 1:5; 5:5
Vers 8-9 i Upp 2:26-27; 12:5; 19:15
Struktur: Psalmen är uppdelad i stycken om tre verser vardera.
1. Folket har gjort uppror och talar, vers 1-3
2. Guds respons, vers 4-6.
3. Kungen talar, vers 7-9.
4. Uppmaning att följa Guds väg, vers 10-12.]
______
1 Varför larmar hednafolken (planerar nationerna uppror)?
Varför tänker (begrundar, muttrar) folken tomma tankar?
[Samma ord som används om den rättfärdige som ”begrundar” Herrens ord, se Ps 1:2, används här för att beskriva hur folken fyller sig med fåfängliga tankar. Deras dåraktiga planer är lönlösa. Hednafolken syftar på folk som förenas av ett landområde, medan det andra ordet ”folken” mer har att göra med etnicitet. Det finns en övergång från det mer allmänna i ”nationerna och folken”, i vers 1, till att mer specifikt peka ut kungarna och härskarna för dessa i nästa vers. Crescendot i denna inledning kommer i vers 3 med deras föraktfulla uttalande.]
2 Jordens kungar reser sig
och härskarna samlar sig
mot Herren (Jahve) och mot hans Smorde [Messias, Jesus].
3 [De kungar som gör uppror mot Gud säger:]
”Låt oss slita sönder deras band (kedjor),
och kasta av oss deras rep!”
[Det finns ingen sann frihet utanför Guds vilja. Jesus säger att vi behöver gå in under hans ok, dvs. lägga ner vårt eget liv och följa honom, för att uppleva den friheten. Jesu ok är ett milt, gott och behagligt ok, se Matt 11:30. Nästföljande tre verser beskriver Guds reaktion på det trots och högmod som mänskliga sammansvärjningar är uttryck för.]
4 [Guds respons:]
Han som sitter (bor, sitter på tronen) i himlen ler (skrattar),
Herren (Adonai) förlöjligar dem.
[Han härmar dem för att visa parodin i människans försök att göra revolt mot Gud.]
5 Sedan talar han till dem i sin vrede,
och skrämmer dem i sin vredes glöd (djupt ogillande):
6 ”Jag har insatt min Kung på Sion [Jerusalem],
mitt heliga berg.”
[Sion är ett namn på platsen Jerusalem, men har också en vidare betydelse som Guds stad, rike och hans folk, se 1 Kung 8:1; Jes 40:9; Heb 12:22. Ursprungligen syftade Sion på det berget där David lät bygga sitt palats, se 2 Sam 5:6-7, 9. Sedan Salomo hade byggt templet innefattades även det i begreppet ”Sion”, se Ps 132:13. Petrus citerar Jes 28:16 och refererar till hur Jesus har blivit ”hörnstenen i Sion”, se 1 Pet 2:6. I föregående vers liknas de troende vid levande stenar i ett andligt tempel, se 1 Pet 2:5. Platsen har också en framtida betydelse då alla hednafolk ska strömma dit, se Jes 2:2; Upp 21:2-3.]
7 [Kungen säger:]
Jag vill förkunna [återberätta] vad Herren (Jahve) har sagt till mig: ”Du är min son,
i dag har jag fött dig.
8 Begär av mig, och jag ska ge dig
hednafolken som arv och hela jorden (marken, jordens yttersta gränser) som egendom.
9 Du ska krossa (valla) [regera över] dem med en järnspira [ha all auktoritet, se Upp 2:27-28; 12:5; 19:15],
slå dem i spillror som lerkärl.”
[Den grekiska översättningen Septuaginta har ”valla”, och liknar folken vid en fårhjord som leds. I Israel och i Mellanöstern var herden en vanlig metafor för kungen, se 1 Kung 22:17; Jer 23:1; Hes 34:2, och det finns även en koppling mellan spiran och herdestaven, se Mika 7:14. För att få betydelsen ”valla” måste dock konsonanterna i den hebreiska texten vokaliseras lite annorlunda så det blir ”ra-ah”, istället för ”ra-a”, som betyder ”krossa”. Det som ändå talar för att ”krossa” är den korrekta betydelsen är parallellen till ”slå i spillror”, hebreiska ”nafats”.]
10 Så därför, ta ert förnuft till fånga nu, ni kungar,
låt er varnas (lär er och låt er bli tillrättavisade), ni domare (ledare) på jorden.
[Verbet ”varnas” är i den passiva hebreiska verbformen nifal, en reflexiv verbform där subjektet både utför och tar emot handlingen. Formen förstärker inbjudan att ta emot erbjudandet att omvända sig medan det ännu finns tid.]
11 Tjäna (lyd) Herren (Jahve) med fruktan (vördnadsfull tillbedjan),
och gläd er med bävan.
12 Kyss Sonen [hylla, fall ned inför honom i vördnad och tillbedjan, låt Sonen regera],
så att han inte blir vred [så att han inte dömer er nu, vrede används metonymiskt, som en omskrivning för en handling]
och ni förgås på er väg (ni dör på grund av ert sätt att leva),
när hans vrede snabbt tänds.
[Guds dom liknas här med eld, den mest förödande och fruktade kraften i dåtida Israel.]
Rikt välsignade (saliga, mycket lyckliga) är alla som tar sin tillflykt till honom!
[Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet, se Rut 1:9; Apg 20:37; Rom 16:16. Det är också uttryck för att visa aktning och hyllning, se 2 Mos 18:7. Uttrycket ”på er väg” används som en bild på människans liv. I Psaltaren är det en vanligt återkommande bild där det finns två vägar, den rättfärdiges och den ogudaktiges, se Ps 1:6. Pluralformen av ”välsignad”, hebreiska ”ashrei” beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med ”rikt välsignad” och ”mycket lycklig”. Det är samma ord som inleder Psaltaren, se Ps 1:1.]