26
Psalm 26 – En bön
[En bön om upprättelse. Verben går, sitter och står, se vers 1, 3, 4, 11, 12, för tankarna till den första Psalmen, se Ps 1:1. Det personliga gudsnamnet ”Jahve” tilltalas sex gånger. Tillsammans med tillägget ”din ära” i vers 8 fullkomnar det Guds sjufaldiga närvaro. Det finns två motsatta grupper. Den första är ”den stora församlingen”, som psalmisten lovsjunger tillsammans med, se vers 12. Den andra är ”de ogudaktiga”, som han inte vill ha något att göra med, se vers 4-5. De ogudaktiga beskrivs med sex synonymer: lögnare, hycklare, onda, ogudaktiga, syndare och mördare, se vers 4-5 och 9.
Författare: David
Struktur: Psalmen följer ett tydligt kiastiskt mönster.
A Försvara mig – jag har förtröstat på Herren, vers 1b-2
B Jag vandrar i sanning – sitter inte bland lögnare, vers 3-5
C Renhet – templet, vers 6-8
B Låt mig inte räknas bland syndare – jag vandrar i integritet, vers 9-11
A Min fot står på stadig grund, vers 12]
______
1 Av David. [På samma sätt som Psalm 25 inleds även denna psalm med en kort titel med bara Davids namn.]
______
Försvara mig (regera i mitt liv, döm mig, avgör vad som är rätt), Herre (Jahve), för
jag har vandrat i (levt mitt liv med) integritet,
jag har förtröstat på Herren (Jahve),
jag snubblar inte (tappar inte fotfästet).
[Hebreiska ordet för ”snubbla” är det ovanliga ”maad”. Det beskriver en smal stig längs med en ravin, och används så i Ps 18:37. Det fungerar antingen som ett adverb, som beskriver hur David har förtröstat utan att vackla, eller så är det en försäkran om att han inte ska vika av från Guds väg i framtiden, även om stigen är smal. I vers 2 kommer nu på nytt tre synonyma verb. Det sista används ofta om metaller som ska renas genom upphettning; då kan orenheterna tas bort.]
2 Granska mig, Herre (Jahve),
utforska mig,
rannsaka (rena med eld) mina njurar (bild på känslor och människors innersta dolda motiv) och hjärta (tankar).
3 För jag har din trofasta kärlek inför mina ögon,
och jag vandrar i din sanning.
4 Jag sitter inte med (slösar inte bort min tid, associerar mig inte med) lögnens män (de som ägnar sig åt tomhet, falskhet)
och vandrar (umgås) inte med hycklare (de som smider dolda planer för att dölja sin synd).
5 Jag avskyr de ondas församling,
bland de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) sitter jag inte.
6 Jag tvättar mina händer i oskuld (för att visa att jag är oskyldig),
och jag går runt ditt altare [kan delta i offren i templet], Herre (Jahve),
7 för att låta tacksägelsen ljuda,
och för att vittna om alla dina under.
8 Herre (Jahve), jag älskar din boning,
den plats där din ära (mättade Gudsnärvaro, tyngd) bor.
9 Ta inte bort mig (ryck inte bort mitt liv) med syndare,
ta inte bort mitt liv (min existens) med mördare (män av blod, plural, de som har spillt oskyldigt blod),
10 människor med onda planer i sina händer,
och vars högra hand är full av mutor.
[Vers 9-10 är en bön om att inte räknas i samma grupp som syndare och mördare. Som vanligt i Psaltaren involverar mord inte bara den fysiska handlingen utan också sveket och lögnen bakom mordet. Den som bokstavligen har blod på sina händer är sällan den som är ytterst ansvarig, deras händer är istället fulla av mutor. Ett exempel är Isebel och Nabot, se 1 Kung 21:1-16. Dessa händer i vers 10 som är skyldiga står i skarp kontrast till psalmistens händer i vers 6 som är oskyldiga.]
11 Men jag, jag vandrar (lever) i min integritet,
rädda mig och var nådefull mot mig.
12 Min fot står
på jämn (plan, säker, trygg) mark,
i den stora församlingen (skaran)
ska jag lovprisa (böja mig inför) Herren (Jahve)!
[Psalmen avslutas med förtröstan, den smala stigen längs med ravinen i vers 1 har lett till en jämn platå, en säker och trygg plats. Verbet ”står” fullbordar kopplingen till Psalm 1:1 med verben: gå, stå och sitta. Det hebreiska ord som översatts till ”jämn mark” kan också ha betydelsen ”moraliskt upprätt”. Centralt i versen finns två prepositioner ”på” och ”i” som håller ihop meningen. Här kombineras vardagslivet och det inre livet med Gud. Psalmisten ”står” tryggt och han ”böjer sina knän”. Ordet för lovsång är ”barach” och har sitt ursprung i ordet för knä, ”berech”, och att böja sig inför någon i tillbedjan.]