36
Psalm 36 – Din trofasta kärlek når till himlen
[Psalmen är en bön. Den börjar med en inblick i hur den ogudaktige tänker.
 
Författare: David
 
Struktur: Psalmen har tre delar:
1. Den ogudaktige, vers 2-5
2. Lovprisning över Guds nåd, vers 6-10
3. Bön, vers 11-12]
______
 
Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]; av Herrens (Jahves) tjänare David.
 
[Bara denna och Psalm 18 har denna inledning med ”Herrens tjänare”, se Ps 18:1.]
______
 
Synden [upproret mot Gud personifierad] talar till den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) djupt i hans hjärta,
det finns ingen gudsfruktan (respekt och vördnad för Elohim) i hans ögon,
för den smickrar honom själv i hans egna ögon,
så att han inte ser sin egen synd och hatar den.
(Han förleder sig själv, utjämnar, slätar över, är hal, tror inte att Gud kommer hålla honom ansvarig.)
 
[Den hebreiska texten beskriver ondskan personifierad som talar mot Gud. Det första som tas upp är gudsfruktan. Bibeln är tydlig med att en hälsosam gudsfruktan är det första steget till vishet, se Ords 1:7. I Paulus genomgång av synden i brevet till Rom är just brist på gudsfruktan klimax i hans porträtt av synden, se Rom 3:18. Både första och andra versen är svåröversatta. Vissa manuskript har ”hans hjärta” andra ”mitt hjärta”. Troligtvis beskriver David den ogudaktige i tredje person, men han skulle också kunna inkludera sig själv och sitt eget hjärta. Det mänskliga hjärtat är opålitligt, se Jer 17:9; Ords 28:26.]
 
Orden i hans mun är onda och svekfulla;
han har slutat vara vis (insiktsfull) och göra gott.
Han planerar ondska på sin bädd [privat, dolt],
han träder in på den väg (livsstil) som inte är god,
han tar inte avstånd från ondska.
[Han planerar under natten för att kunna utföra sina onda planer på dagen, se Mika 2:1.]
 
Herre (Jahve)
 
Din nåd (trofasta kärlek)
finns i himmelen,
Din trofasthet
sträcker sig till molnen (skyarna).
[Herrens nåd och trofasthet är obegränsad.]
 
Din rättfärdighet (trofasthet)
är som de högsta bergen (Guds majestätiska berg).
Dina domar
är som det djupaste hav [outgrundligt].
Du beskyddar (bevarar, hjälper)
både människa och djur (mänskligheten och djurriket),
 
Herre (Jahve).
 
[Vers 6-7 ramas in av Herrens namn. De två ytterligheterna som beskrivs, ”himlen och molnen” och ”högsta berg och djupaste hav”, visar på omfattningen av Herrens trofasthet. Det finns ingen gräns på hans kärlek, se Rom 8:35-39; Ps 139:7-12. Ordvalet i vers 11, att sträcka ut din trofasta kärlek, binder fint samman denna del med psalmens avslutande bön!]
 
Hur dyrbar är inte din nåd (trofasta kärlek), o Gud!
Mänskligheten (Adams barn) tar sin tillflykt under dina vingars skugga.
De är mättade med mat från ditt hus,
du låter dem dricka från din flod av ljuvlighet (dina delikatesser, ditt överflöd och din glädje).
[Ordagrant ”från floden Eden”, dvs. samma namn som paradiset där allt var perfekt.]
10 För hos dig är livets källa (livets ursprung, källflöde),
i ditt ljus ser vi ljus.
 
11 Fortsätt med (sträck ut till sin fulla längd) din trofasta kärlek till dem som känner dig,
din rättfärdighet till de rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan)!
12 Låt inte de högmodigas fot trycka ner mig,
eller de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) hand tvinga bort mig.
 
13 Där [titta, där] ligger de slagna, de som gör ondska,
de är omkullkastade (nedkastade) och de kommer inte att resa sig.
 
[Meningen inleds med ett adverb ”där”, hebreiska ”sham” som ger en dramatisk effekt: Titta där ligger de! Verbformen i meningen ändras också och antyder att de ondas fall har skett mitt framför ögonen på bedjaren. Men hur har det skett? Svaret finns i verbet ”omkullkastade”, hebreiska ”dohu”, i den andra delen av vers 13. Verbformen är passiv, vilket indikerar att det är någon som har orsakat deras fall. Gud har gripit in. Det blir helt tydligt i den sista delen av meningen som bekräftar att de inte kommer att resa sig igen och fallet är slutgiltigt!]