49
Psalm 49 – Kan någon undgå döden?
[Detta är den sjunde och sista psalmen av Korachs söner i den andra boken. Temat är döden och mänskligt välstånd och makt. I vers 6-7 formuleras frågan varför jag skulle frukta i svåra tider, när bedragare omger mig som litar på sin rikedom och sitt inflytande i samhället? I vers 5 används orden ”ordspråk” och ”mysterier”. Mysteriet formuleras i vers 6-7 och själva svaret och ordspråket återkommer i refrängen i vers 13 och 21.
Författare: Korachs söner (ättlingar)
Struktur:
1. Introduktion, vers 2-5
2. Mysteriet, vers 6-7
3. Första svaret på frågan, vers 8-13
4. Summering, vers 14-16
5. Andra svaret på frågan, vers 17-21]
______
1 Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. Av Korachs söner, en psalm (sång ackompanjerad på strängar).
______
Introduktion
2 Hör detta alla folk,
lyssna (ge ert öra – lystring, hör upp), alla människor i världen (allt mänskligt liv som passerar).
3 hela mänskligheten, varje levande människa,
såväl rika som fattiga.
4 Min mun ska tala visdom,
mitt hjärtas meditation ska vara förstånd.
5 Jag vill böja mitt öra till ordspråk (visa ord),
jag vill förklara (öppna) mina mysterier (mörka och förbryllande ord) vid harpan (kithara, hebreiska ”kinnor”, mindre harpa).
Frågeställning – mysterium
6 Varför skulle jag vara rädd (frukta) när det är oroliga tider,
när mina förföljares ondska omger mig,
7 de som förlitar sig på sina ägodelar (sin egen styrka, förmåga),
och skryter över sina stora rikedomar?
Första svaret
8 Ingen människa kan rädda sin broder,
man kan inte betala en tillräckligt stor lösensumma till Gud.
9 Lösensumman för ett människoliv är för hög (kostsam),
det går inte att betala ett pris
10 för att få leva för evigt
och undgå att se graven.
11 Det är faktiskt så att även
de visa en dag kommer att dö. [Döden är ofrånkomlig.]
På samma sätt kommer också
dårar och andligt okänsliga (oförnuftiga) att en gång dö
och de lämnar kvar sina ägodelar åt andra [inte ens till sina barn].
12 De trodde att deras hus (gods) skulle bestå för evigt,
att deras boning [skulle gå i arv] i generation efter generation,
de uppkallade platser (landområden) efter sina namn.
[I stället blir graven deras eviga boning.]
13 [Refräng:]
En människa i allt sitt välstånd (rikedom) förblir inte,
hon är som boskapen som förgår.
Summering
14 Detta är vägen (slutresultatet) för dem som (dåraktigt) litar till sig själva,
och dem [deras efterföljare] som godkänner (gläder sig i) deras tal [deras stora mun].
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
15 Som en fårhjord (flock med småboskap) är de på väg mot Sheol (dödsriket),
med döden som deras herde.
De rättfärdiga ska regera över dem när på morgonen [när upprättelsens dag gryr, när Gud griper in];
deras gestalt (form) tynar bort i Sheol (dödsriket),
långt bort från deras höga boning [deras imponerande stora hus].
16 Men (ja) Gud (Elohim) ska återlösa mitt liv (min själ) från Sheols makt (kraft, hand),
för han ska ta emot (ta upp) mig. [Samma ord som när Gud ”tog” Henok, se 1 Mos 5:24.]
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Andra svaret
17 Frukta inte när en människa blir rik,
och hans hus (familj, ägodelar) växer i härlighet [och hans inflytande ökar, se vers 6-7],
18 för när han dör kan han inte ta någonting med sig,
hans härlighet följer inte efter honom ner.
19 Även om han prisar sig själv under livet [Ps 10:3; Luk 12:19]
– andra lovordar (tackar, berömmer, applåderar) dig när du lyckas väl –
20 men han ska gå till sina fäders släkte [följa dem i familjegraven],
de ska aldrig mer se ljuset.
21 [Refräng:]
En människa i allt sitt välstånd (rikedom) är utan förstånd,
hon är som boskapen som förgår.
[Refrängen är nästan identisk med vers 13. Psalmisten byter ut ett ord, ”förblir inte” i vers 13, är här istället ”är utan förstånd”, vilket betonar dårskapen i att bara se till materiellt välstånd, se Luk 12:20.]