5
Psalm 5 – En morgonpsalm
[Psalmen är ett rop på hjälp när fiender sprider falska rykten för att smutskasta och förgöra. Eftersom morgonen nämns i vers 4 används psalmen ofta som en morgonbön. Ordet morgon associerar också till domstolsbeslut. I antika Israel avgjordes rättsbeslut i stadens port tidigt på morgonen, se 2 Sam 15:2; Jer 21:12; Ps 101:8; Sef 3:5. Morgonen följer en mörk natt och kan också symbolisera förnyat hopp. Psalmen har också messianska undertoner, Jesus är rotskottet från Davids rot, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16.
Författare: David
Citeras i NT: Vers 10 citeras i Rom 3:13
Struktur: I psalmen finns tre tydliga kiasmer, två i början och en på slutet. Tre rader börjar med ”för”, det hebreiska ordet ”ki”. Dessa tre ”för” föregås av tre böner:
1. Hör min röst, vers 2-4
...för du finner inte behag i ondska, vers 5-7
2. Gör din väg för mig rak, vers 8-9
...för de ogudaktiga är opålitliga, vers 10
3. Döm de skyldiga och låt de som älskar dig fröjda sig, vers 11-12
...för du välsignar den rättfärdige, se vers 13]
______
1 Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen], till nechiloth (den som får ärva, blåsinstrument). En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.
[Det hebreiska ordet ”ha-nechiloth” används bara här i hela Bibeln och betydelsen är inte känd. Ordet är i plural och bestämd form. Det kan vara förknippat med ordet för flöjt, hebreiska ”chalil”. I så fall syftar det på att psalmen ska framföras med inslag av någon form av blåsinstrument. Det snarlika verbet ”nachal” beskriver hur någon får ett arv. Fadern säger till Sonen i Ps 2:8 att begära hednafolken i arv. Den tolkningen gör den grekiska översättningen Septuaginta och den latinska Vulgata som båda skriver ”för henne som ärver”. Då åsyftas Jesu brud, församlingen, som genom honom har ett löfte om ett arv – evigt liv, se Ef 5:27; Upp 19:7; 21:9. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter ”till slutet” istället för ”till den strålande ledaren”.]
______
Bön 1 – Hör min röst
2 [Både vers 2 och 3 formar varsin kiasm med Gud i centrum. Totalt finns fyra verb i dessa två verser. Strukturellt börjar och slutar vers 2 med substantiv och vers 3 med verb. Kiasmerna förstärker budskapet att mitt i lidandet finns en närvarande Gud. Endast här i vers 2 och i Ps 39:4 används det ovanliga hebreiska ordet ”hagig” för suckan. Det beskriver en ärlig hjärtfylld bön. Ordet har samma rot som hebreiskans ”hagah” som används i Ps 1:2 om att ”begrunda” Guds undervisning.]
Mina ord,
lyssna (vänd ditt öra) till dem,
Herre (Jahve),
förstå (tänk på, urskilj)
min suckan (viskning).
3 Ge akt (lyssna uppmärksamt)
på mitt rop på hjälp,
min kung och min Gud (Elohim),
för det är till dig
jag vädjar (faller ner på mina knän, förtröstar på att du för min talan).
[Psalmens tre första verb står i imperativ där psalmisten önskar att Gud ska höra, förstå och lyssna. Det fjärde verbet ”vädjar” bryter mönstret och förstärker förtröstan på att Gud hör bön och kommer gripa in. Här används det lite ovanliga ordet för bön på hebreiska; ”pala” som har betydelsen att falla ner, be och att vädja inför en auktoritet att skipa rättvisa, se Ps 106:30; Luk 18:1-5.]
4 Herre (Jahve),
på morgonen hör du min röst,
på morgonen riktar jag mig till dig (förbereder och framlägger mina planer),
och väntar (håller utkik, är som en vaktpost som aktivt spejar) [på bönesvaret]!
[Den sista delen av meningen är svår att översätta. Verbet ”förbereder”, hebreiska ”arak”, står utan objekt. Ordet används för hur prästerna tände offeraltaret och förberedde offret, se 3 Mos 1:7; 2 Mos 40:23. Det används också om att duka ett bord, se Ps 23:5, eller strukturera och ordna i rader, se Dom 20:20. Betydelsen här är troligtvis att på morgonen då den kommande dagen struktureras med allt som ska göras, ber David om Guds hjälp, men eftersom ordet så ofta används inom tempelgudstjänsten finns även aspekten av att morgonbönen är en gudstjänst och offer som förbereds. I vers 9 beskrivs innehållet i dessa böner.]
5 För du är inte en Gud som finner behag (har glädje) i ondska (ogudaktighet),
ondska kan inte bo hos dig [stå under ditt beskydd].
6 De högmodiga (arroganta, skrytaktiga) kan inte stå (bestå) inför dina ögon [få din välsignelse],
du hatar alla som gör ondska (praktiserar ondska, skadar och bryter ner).
7 Du förgör lögnare (de som talar osanning),
den blodtörstige och falske (som förför och missleder andra) avskyr Herren (Jahve).
Bön 2 – Gör din väg rak för mig
8 Men vad det gäller mig, på grund av din stora (överflödande) nåd (omsorgsfulla och trofasta kärlek)
får jag komma till (gå in i) ditt hus. [Du välkomnar mig!]
Jag böjer mig ner i fruktan (vördnad, beundran)
mot ditt heliga tempel.
9 Herre (Jahve), led mig i din rättfärdighet (visa mig vad som är rätt),
för mina fienders skull (de som ligger på lur) [som väntar på ett felsteg].
Gör din väg rak (jämn) för mig (visa tydligt hur du vill att jag ska leva).
10 För det finns ingen pålitlighet (karaktärsfasthet) i deras [lögnarens och den blodtörstiges, se vers 7] mun,
deras innersta är fördärv [djupaste mörker likt dödsriket],
deras strupe en öppen grav,
deras tunga är hal.
[En hal tunga är en omskrivning för lögnaktiga och smickrande ord, se Ps 12:3. Fiendernas innersta liknas också vid dödsriket Sheol. I bildspråk liknas vägen dit för den som faller offer för fienden. De kanar längs med en brant backe – tungan. Faller ner i en öppen grav – strupen, och landar slutligen i dödsriket – magen.]
Bön 3 – Skipa rättvisa
11 Döm (förklara) dem skyldiga, o Gud (Elohim)!
Låt deras egna planer fälla dem.
Kasta ut dem, för deras överträdelser (synder, brott),
eftersom de har vänt sig (gjort uppror) mot dig.
12 Men glädja sig må alla de som tar skydd (sätter sitt hopp och förtröstan) till dig;
låt dem jubla (ropa i triumferande glädje) för evigt!
[Verbet ”glädja sig” står först i hebreiskan, och visar på en förvissning om utgången.]
Beskydda (täcka, överskugga, försvara) dem,
så att de som älskar ditt namn kan fröjda sig!
13 För du
välsignar
den rättfärdige,
Herre (Jahve),
som med en stor [rektangulär] stridssköld
med nåd (favör, välbehag, ömhet)
omger (skyddar, omsluter) du honom [på alla sidor].
[Den sista versen består av sju hebreiska ord. På samma sätt som psalmen inleddes med två kiasmer, avslutas den med en kiasm där Herrens personliga namn står centralt.]