63
Psalm 63 – På flykt i öknen
[Psalmen uttrycker en fullständig förtröstan på Herren. Titeln anger att David befann sig i öknen. Det hebreiska ordet för öken, ”midbar”, beskriver en stäppliknande ödemark. Ett ord som bokstavligt översatt betyder: ”ordets plats”. Öknen är den plats där vi normalt inte hör människor tala, men där Gud uppenbarar sig. Där fick Mose sin kallelse, se 2 Mos 3:1-2; Guds folk fick förbundet och buden i Sinai öken, se 2 Mos 19:1; Hagar fick se Gud, se 1 Mos 21:15-20.
Författare: David
Struktur:
1. Uttryck för längtan efter Gud, vers 2-5
2. Livet med Gud, vers 6-9
3. Fiendens öde, vers 10-12]
______
1 En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David, när han var i Juda öken. [Den torra ödemarken öster om Jerusalem ner mot Döda Havet.]
[Bakgrunden kan vara Davids egen sons Absaloms uppror då David tvingas fly till öknen, se 2 Sam 15-17. I så fall kan referensen i vers 2 till hur David är ”törstig” och hur han och de med honom anlände ”utmattade” vara en beröringspunkt, se 2 Sam 16:14. En annan händelse kan vara när David fick fly för Saul, se 1 Sam 21-31.]
______
2 Gud (Elohim), du är min Gud (El, den mäktige, starke), jag söker (längtar) ivrigt efter dig.
[Det första jag gör, min högsta önskan och prioritet är att ha en relation med dig, se också Ps 42:2-3.]
Hela min varelse (min själ, jag) törstar efter dig, min kropp längtar efter dig,
i ett kargt och uttorkat land där det inte finns något vatten.
3 Ja, jag har sett dig i helgedomen,
och sett din makt och ära (härlighet).
4 För [att få erfara] din nåd (omsorgsfulla kärlek) är bättre än livet självt,
mina läppar ska lovsjunga (prisa) dig.
5 Därför ska jag välsigna (prisa) dig med mitt liv (så länge jag lever),
i ditt namn ska jag lyfta mina händer [i bön och vördnad för dig].
6 Min själ (hela jag, mitt inre) är tillfredsställd som med märg och olja
(riktig tillfredsställelse, en mättnadskänsla som efter en perfekt måltid)
så min mun prisar dig med glädjens läppar.
7 När jag kommer ihåg dig på min bädd,
tänker (mediterar, funderar) jag på dig [Gud] under nattväkterna [plural].
[Judarna delade in natten i tre nattpass på vardera fyra timmar. Pluralformen indikerar flera pass, vakna timmar och sömnlösa nätter.]
8 Du har varit min hjälp
och under dina vingars skugga sjunger jag (höjer jag gälla jubelrop i triumferande glädje)!
9 Hela mitt jag (min själ) klamrar sig fast vid dig,
din högra hand upprätthåller mig.
10 Men de som söker efter att fördärva (skada) mitt liv (min själ)
ska gå ner i jordens djup [till dödsriket eller graven].
11 De ska bli plundrade av svärdet
och bli ett byte för schakalerna.
12 Men kungen ska glädja sig i Gud (Elohim).
Alla som svär vid honom [Gud] ska äras,
men de som talar lögn ska få sin mun tillsluten (tystad, stängd, tilltäppt).