8
Psalm 8 – Vad är då en människa?
[Föregående psalm avslutades med: ”Jag vill lovsjunga Herren, den Högstes, namn”, se Ps 7:18. Sedan följer den första psalmen som riktar sig direkt till Gud i lovprisning. Den röda tråden är Guds obeskrivliga storhet. Psalmen tar även upp människans roll i skapelsen och Guds omsorg om henne trots hennes litenhet. Denna storslagna psalm är och har varit en inspirationskälla till många psalmer och lovsånger, bland annat Carl Bobergs ”O Store Gud” från 1885, som översatts från svenska till många andra språk.
Författare: David
Citeras i NT:
Vers 3 i Matt 21:16
Vers 5-7 i Heb 2:6-8
Vers 7 i 1 Kor 15:27 och Ef 1:22
Struktur: David både inleder och avslutar med att utbrista ”hur majestätiskt” – och detta utgör psalmens inramning. Centralt i vers 4 ställs frågan: ”Vad är då en människa?” Tre gånger används det hebreiska ordet ”mah” som översätts hur eller vad (vers 2a, 5 och 10). Det hebreiska grundordet för himlar används också tre gånger (vers 2b, 4 och 9). Uppställningen nedan åskådliggör hur mästerligt inspirerad denna psalm är uppbyggd:
A Hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden, vers 2a
B Guds ära sträcker sig uppåt över himlarna, vers 2b
C En makt mot fiender, vers 3
D Se på stjärnorna ..., vers 4
E Vad är då en människa, vers 5
D ... och förstå att du är mindre än Gud, 5b-6a
C Människans makt över Guds händers verk, vers 6b-8
B Människans ära sträcker sig nedåt från himlarna till havet, vers 9
A Hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden, vers 10]
______
1 Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen], till (för) Gittit (vinpress). En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.
[”Till Gittit” är troligtvis en musikalisk anvisning, en dåtida känd melodi eller namnet på ett instrument och återfinns bara här och i Ps 81:1; 84:1. Ordet härstammar från ”Gath” som är det hebreiska ordet för ”vinpress”. En del kopplar detta med höstens firande kring bärgningen av vinskörden och lövhyddohögtiden Sukkot. Andra tror att psalmen har en koppling till staden Gat och dess speciella instrument eller musikstil. Det var just i den staden som David blev tillfångatagen, se Ps 34:1; 56:1. Som ung hade han även stridit mot Goliat som var från staden Gat. I 1 Sam 17 hånar Goliat den unge tonåringen David och säger att han bara är ett ”litet barn”. Kan det vara den tråden som David tar upp i tredje versen? Oavsett om det är staden eller ordet ”Gat” så är betydelsen ”vinpress”. I ett messianskt perspektiv kan vi se symboliken med hur Jesus krossas som en druva i en vinpress, men också glädjen och festen som skörden ger.]
______
2 [Refräng:]
Herre (Jahve),
vår Herre (Adonai) [Gud, du som har all makt],
hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden!
[Psalmen inleds och avslutas med lovprisning, se vers 10]
För din ära (ryktet om dig)
sträcker sig över himlarna (stjärnorna, universums yttersta gräns).
[Guds ära sträcker sig uppåt över himlarna. Vers 2b hör ihop med vers 9 där människans ära sträcker sig nedåt från himlarna till havet.]
3 Från munnen på [små] barn och diande [spädbarn]
har du upprättat (förberett, lagt grunden till) en makt (en befäst trygg plats) för dina fienders skull,
detta så att du kan sätta stopp för (tysta) fienden och hämnaren.
[Här jämförs små oskyldiga och renhjärtade barn och spädbarn med upproriska och trotsiga fiender. I sammanhanget finns även en kontrast mellan himlarna och människorna, i jämförelse är även den mäktigaste av människor som ett litet spädbarn.]
4 När jag ser dina himlar, dina fingrars verk,
månen och stjärnorna som du satt (fäst; ordagrant: rest) upp …
[Meningen avslutas inte, detta är en s.k. aposiopesis – det är som om författaren blir överväldigad och det blir en paus. I vers 2 är formen ”vår Herre”, nu skiftar det från plural till det mer personliga ”jag ser”. Ordet himlar som användes i vers 2b upprepas och ramar in vers 3 samtidigt som det också pekar framåt mot psalmens centrum.]
5 Vad är då en [bräcklig] människa,
att du tänker på (lägger märke till, kommer ihåg) henne?
Vad betyder då människosläktet (hebreiska ”Adams son”, kollektivt substantiv),
att du har omsorg om henne (vakar över, bryr dig om människan så mycket),
6 och gjorde henne [människan] nästan som (strax under) en gud (gudaväsen, hebreiska ”elohim”)?
[Människan är i singular maskulin form (ordagrant ”honom”) i vers 5-7 och citeras i Heb 2:5-8 i ett messianskt perspektiv. Hebreiska ordet ”elohim” har en bred betydelse från den ende Guden, till avgudar, änglar och även mänskliga ledare. Frasen kan förstås som om Gud har gjort människan med bara lite avsaknad av hans storhet. Den grekiska översättningen Septuaginta tolkar ”elohim” som änglar och översätter att människan nästan är som änglarna.]
Du gav människan ära och majestät,
7 satte henne att styra (råda, ha auktoritet) över din skapelse (dina händers verk).
Allt har du lagt under hennes (människans; ordagrant: hans) fötter,
8 alla får och oxar och även de vilda djuren,
9 himlens fåglar och havets fiskar
och allt som rör sig i (korsar över) havets vågor (havsströmmar; ordagrant: på havens stigar, vägar).
[I kontrast till himlarna och universums yttersta gräns (vers 2b) nämns, de minsta djuren i haven, som t.ex. plankton.]
10 [Refräng:]
Herre (Jahve),
vår Herre (Adonai) [Gud, du som har all makt],
hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden!
[Psalmen avslutas och ramas in med samma lovprisning som den inleddes med, se vers 2.]