7
1 För vem vet vad som är gott för människan i livet under hennes förgängliga livsdagar där hon lever som en skugga? Och vem kan säga en människa vad som kommer att ske efter henne under solen?
Livsvisdom
2 Bättre gott namn än god salva,
och bättre dödens dag
än födelsens dag.
3 Bättre gå till sorgehus
än till gästabud,
för det är slutet för alla människor,
och den som lever
bör ta det till hjärtat.
4 Bättre sorg än skratt,
av plågat ansikte mår hjärtat bra.
5 De visas hjärtan är i sorgens hus,
dårarnas hjärtan i glädjens hus.
6 Bättre höra den vises tillrättavisning
än höra dårars sång,
7 för dårens skratt är som
sprakandet av törne
under grytan.
Också det är förgängligt.
8 Oärlig vinst gör den vise till en dåre,
mutor fördärvar hjärtat.
9 Bättre slutet på en sak än dess början,
bättre tålmodig än högmodig.
10 Var inte snar till vrede,
för vrede bor i dårars bröst.
11 Fråga inte:
Varför var det bättre förr?
Det är inte av vishet du frågar så.
12 Vishet är lika gott som ett arv,
en förmån för dem som ser solen.
13 Vishetens beskydd
är som pengars beskydd.
Men kunskapens fördel
är att visheten ger liv
åt sin ägare.
14 Se på Guds verk:
Vem kan göra rakt
det han har gjort krokigt?
15 På glädjens dag ska du vara glad,
på olyckans dag ska du tänka på
att Gud har gjort
både den ena och den andra,
för att människan inte ska förstå
vad som kommer efter henne.
16 Allt har jag sett
under mina förgängliga dagar:
Den rättfärdige går under
i sin rättfärdighet,
den ogudaktige lever länge
i sin ondska.
17 Var inte alltför rättfärdig
och inte alltför vis.
Varför förstöra dig själv?
18 Var inte alltför ogudaktig
och inte dåraktig.
Varför dö före din tid?
19 Det är bäst att hålla fast vid det ena
utan att släppa det andra,
för den som fruktar Gud
finner en väg ut ur allt detta.
20 Visheten gör den vise starkare
än tio mäktiga i staden.
21 För det finns ingen
rättfärdig människa på jorden
som gör det goda och aldrig syndar.
22 Fäst dig inte
vid allt som människor säger,
så hör du inte
att din tjänare förbannar dig.
23 Ditt hjärta vet ju att du själv
många gånger
har förbannat andra.
24 Allt detta har jag prövat
genom vishet.
Jag sade: ”Jag vill bli vis.”
Men visheten var
fjärran från mig.
25 Det som är långt borta
och mycket djupt,
vem finner det?
26 Och jag vände mitt hjärta
till att förstå, utforska,
söka vishet och sammanhang.
Jag ville förstå att ondska är dårskap
och dåraktighet galenskap.
27 Och jag fann:
Bittrare än döden är den kvinna
vars hjärta är snaror och nät,
vars händer är bojor.
Den som är god inför Gud
kommer undan henne,
men syndaren fångas av henne.
28 Se, detta fann jag, säger Predikaren,
när jag lade det ena till det andra
för att få sammanhang,
29 något som min själ ännu söker
men inte har funnit.
En man bland tusen
har jag funnit,
men någon kvinna bland alla dessa
har jag inte funnit.
30 Se, bara detta har jag funnit:
Gud skapade människan rak,
men de har tänkt ut
många påhitt.