Första Tessalonikerbrevet
Första Tessalonikerbrevet är ett av det äldsta av Paulus alla bevarade brev (jfr inledningsnot till Galaterbrevet). Aposteln hade grundat församlingen i storstaden Tessalonike men sedan tvingats fly på grund av förföljelse (Apg 17:1f). Hans oro för församlingen förbyttes i lättnad när hans utsände Timoteus återvände med goda nyheter om tessalonikernas "tro och kärlek" (3:6, Apg 18:5), och han skriver detta brev från Korint i början av 50-talet e Kr för att uppmuntra församlingen i deras tro på Kristus.
1
Hälsning
1 Från Paulus, Silvanus och Timoteus. Till Tessalonikes församling som lever i Gud Fadern och Herren Jesus Kristus. Nåd och frid vare med er.
2 Vi tackar alltid Gud för er alla när vi nämner er i våra böner,
3 för vi tänker ständigt på er gärning i tron, ert arbete i kärleken och er uthållighet i hoppet till vår Herre Jesus Kristus inför vår Gud och Far.
4 Bröder, Guds älskade, vi vet att ni är utvalda,
5 för vårt evangelium kom till er inte bara i ord utan också med kraft och den helige Ande och full visshet. Ni vet ju hur vi levde bland er för er skull.
6 Och ni blev våra efterföljare, ja, Herrens, när ni mitt under svåra lidanden tog emot ordet med den glädje som den helige Ande ger.
7 Så har ni blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien och Achaia.
8 Från er har Herrens ord gett eko, inte bara i Makedonien och Achaia, utan överallt har er tro på Gud blivit känd så att vi inte behöver säga något mer.
9 De berättar själva vilken ingång vi fick hos er och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden
10 och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda: Jesus, som räddar oss från den kommande vredesdomen.