26
Lovsång
1 På den dagen ska man sjunga denna sång i Juda land:
Vi har en stark stad.
Frälsningen gör han
till murar och värn.
2 Öppna portarna
och låt ett rättfärdigt folk tåga in,
ett folk som förblir troget.
3 Den som är fast i sitt sinne
bevarar du i frid,
i frid, för han förtröstar på dig.
4 Förtrösta på Herren för evigt,
för HerrenHerren
är en evig klippa.
5 Han störtar ner dem som tronar
i höjden,
den stolta staden ödmjukar han.
Han slår den ner till jorden,
han tar ner den i stoftet.
6 Den trampas ner under fötterna –
fattigas fötter, svagas steg.
7 Den rättfärdiges väg är jämn.
Du, den Rättvise,
jämnar den rättfärdiges stig.
8 Ja, på dina domars väg, Herre,
väntar vi dig.
Ditt namn och din ära
är vår själs längtan.
9 Min själ längtar efter dig om natten,
anden i mig söker dig,
för när dina domar drabbar jorden
lär sig världens invånare
rättfärdighet.
10 När den ogudaktige får nåd
lär han sig inte rättfärdighet.
I det land där rätt skulle råda
handlar han orätt,
han ser inte Herrens höghet.
11 Herre, din hand är upplyft,
men de ser det inte.
De ska se din iver för folket
och blygas,
den eld som är avsedd
för dina fiender ska förtära dem.
12 Herre, du ska ge oss frid,
för allt som vi har uträttat
har du utfört åt oss.
13 Herre vår Gud, andra herrar än du
har härskat över oss,
men bara genom dig
prisar vi ditt namn.
14 De är döda, de får inte liv igen,
deras andar kan inte uppstå.
Därför har du gripit in
och förgjort dem,
du har utplånat minnet av dem.
15 Du har förökat folket, Herre.
Du har förökat folket
och visat dig härlig,
du har utvidgat
landets alla gränser.
16 Herre, i nöden sökte de dig,
de utgöt tysta böner
när din tillrättavisning
drabbade dem.
17 Som en havande kvinna våndas
när hon är nära att föda
och ropar ut sin smärta,
så är det med oss inför dig, Herre.
18 Vi var havande och våndades,
men vi födde vind.
Vi har inte gett landet frälsning,
och ingen föds till att bo
på jorden.
19 Dina döda ska bli levande,
mina dödas kroppar ska uppstå.
Vakna upp och jubla,
ni som bor i stoftet,
för din dagg är ljusets dagg,
och jorden ska ge igen
de avsomnade.
20 Kom, mitt folk,
och gå in i dina kamrar,
stäng igen dörrarna efter dig.
Göm dig ett litet ögonblick
tills vreden har gått förbi.
21 För se, Herren kommer
ut ur sin boning
för att straffa jordens invånare
för deras missgärning.
Jorden ska blotta
sina blodskulder
och inte längre dölja
sina dräpta.