49
Messias, Herrens tjänare
1 Hör på mig, ni kustländer,
lyssna, ni folk
som bor i fjärran!
Herren kallade mig
redan i moderlivet,
han nämnde mitt namn
redan i min mors sköte.
2 Han gjorde min mun
till ett skarpt svärd
och gömde mig
i skuggan av sin hand.
Han gjorde mig till en vass pil
och dolde mig i sitt koger.
3 Han sade till mig:
"Du är min tjänare, Israel,
genom dig
vill jag förhärliga mig."
4 Men jag tänkte:
"Förgäves har jag ansträngt mig,
utan nytta förbrukat min kraft.
Men min rätt är hos Herren
och min lön hos min Gud."
5 Och nu säger Herren,
han som från moderlivet
formade mig till sin tjänare
för att föra Jakob tillbaka till honom
så att Israel samlas hos honom,
för jag är ärad i Herrens ögon
och min Gud är min styrka –
6 han säger: Det är för lite
att du bara är min tjänare
som upprättar Jakobs stammar
och för tillbaka de bevarade
av Israel.
Jag ska sätta dig
till ett ljus för hednafolken,
för att du ska bli min frälsning
ända till jordens yttersta gräns.
7 Så säger Herren,
Israels återlösare, hans Helige,
till honom som är föraktad
av varje själ,
till honom som är avskydd
av folken,
till honom som är
härskares tjänare:
Kungar ska se det och resa sig,
furstar ska se det och tillbe
eftersom Herren är trofast,
Israels Helige
som har utvalt dig.
8 Så säger Herren:
Jag bönhör dig i nådens tid,
jag hjälper dig
på frälsningens dag.
Jag ska bevara dig
och göra dig till ett förbund
för folket,
för att upprätta landet
och fördela
de förödda arvslotterna,
9 för att säga till de fångna: "Kom ut",
och till dem som sitter i mörkret:
"Visa er!"
De ska finna bete längs vägarna,
betesmark på alla kala höjder.
10 De ska varken hungra eller törsta,
ökenhettan och solen
ska inte skada dem,
för deras förbarmare ska leda dem
och föra dem till vattenkällor.
11 Jag ska göra alla mina berg
till jämna vägar,
och mina banade vägar
ska byggas höga.
12 Se, där kommer de fjärran ifrån,
några från norr
och andra från väster,
några från sineernas land.
13 Jubla, ni himlar,
och gläd dig, du jord,
brist ut i jubel, ni berg,
för Herren tröstar sitt folk
och förbarmar sig
över sina betryckta.
Herren har inte glömt Sion
14 Men Sion säger:
"Herren har övergett mig,
Herren har glömt mig."
15 Kan en mor glömma sitt lilla barn,
att förbarma sig över sin livsfrukt?
Och även om hon skulle glömma,
så glömmer jag inte dig.
16 Se, jag har skrivit dig
på mina händer.
Dina murar står ständigt inför mig.
17 Dina söner skyndar sig tillbaka,
de som förstört och ödelagt dig
drar bort ifrån dig.
18 Lyft din blick och se dig omkring!
Alla samlas och kommer till dig.
Så sant jag lever, säger Herren,
du ska få klä dig i dem alla
som smycken
och fästa dem omkring dig
likt en brud.
19 Du var i ruiner, ödelagd,
ditt land var förött –
nu blir du för trång att bo i,
och de som slukade dig
ska vara långt borta.
20 Du ska få höra hur barnen
från din barnlöshets tid säger:
"Platsen är för trång för mig,
ge mig plats så att jag kan bo här."
21 Då ska du säga i ditt hjärta:
"Vem har fött dessa åt mig?
Jag var ju barnlös och ofruktsam,
landsflyktig och fördriven.
Vem har fostrat dem?
Jag var ju lämnad ensam,
varifrån kommer de?"
22 Så säger Herren Gud:
Se, jag ska lyfta min hand till folken,
resa mitt baner för hednafolken.
Då ska de komma
med dina söner i sin famn
och bära dina döttrar på sina axlar.
23 Kungar ska vara dina barns vårdare
och furstinnor dina ammor.
De ska falla ner för dig
med ansiktet mot jorden
och slicka stoftet vid dina fötter.
Och du ska inse att jag är Herren,
och att de som hoppas på mig
inte kommer på skam.
24 Kan man ta bytet från den starke
eller rycka fångarna från tyrannen?
25 Ja, så säger Herren:
Den starkes fångar
ska tas ifrån honom,
bytet ryckas från tyrannen.
Jag ska själv strida
mot dina motståndare,
jag ska själv rädda dina barn.
26 Jag ska låta dina förtryckare
äta sitt eget kött
och bli druckna av sitt eget blod,
som av sött vin.
Då ska allt levande förstå
att jag, Herren, är din Frälsare,
att Jakobs Mäktige
är din återlösare.