9
Jobs svar på Bildads första tal
1 Då tog Job till orda och sade:
2 Jag vet mycket väl att det är så.
Hur kan en människa
stå rättfärdig inför Gud?
3 Om hon vill gå till rätta med honom,
kan hon inte ge svar på en sak
bland tusen.
4 Hans hjärta är vist,
hans kraft är väldig,
vem har trotsat honom
och kommit undan?
5 Han flyttar berg
utan att någon vet det
och omstörtar dem i sin vrede,
6 han får jorden att vackla
från sin plats
och dess pelare att bäva,
7 han befaller solen att inte gå upp
och förseglar stjärnorna,
8 han ensam spänner ut himlarna
och skrider fram över havets rygg,
9 han har gjort Stora Björn och Orion,
Sjustjärnorna
och söderns stjärnbilder,
10 han gör stora och ofattbara ting,
under som ingen kan räkna.
11 Se, han går förbi mig
utan att jag ser honom,
han drar vidare
utan att jag märker det.
12 Han griper sitt rov,
vem kan hindra honom?
Vem kan säga till honom:
”Vad gör du?”
13 Gud håller inte tillbaka sin vrede.
För honom måste
Rahabs följe böja sig.
14 Hur skulle jag kunna svara honom,
välja ut ord inför honom?
15 Även om jag har rätt
kan jag inte svara,
bara be min domare om nåd.
16 Om jag ropar och han svarar,
så tror jag inte att han lyssnar
till min röst,
17 för han straffar mig med storm
och slår mig med sår på sår
utan orsak.
18 Han låter mig inte hämta andan
utan mättar mig med bedrövelser.
19 Gäller det styrka? Se, han är stark!
Gäller det vad som är rätt?
Vem vill ställa mig till svars?
20 Om jag hade rätt
skulle ändå min mun fälla mig,
om jag vore oskyldig
skulle han finna mig falsk.
21 Jag är oskyldig!
Jag vill inte veta av mig själv,
jag är trött på att leva.
22 Det går på ett ut, därför säger jag:
Både den oskyldige
och den skyldige förgör han.
23 Om en plåga bringar plötslig död,
föraktar han de oskyldigas
förtvivlan.
24 Jorden är given i de gudlösas hand.
Han binder för ögonen
på dess domare.
Om det inte är han, vem är det då?
25 Mina dagar rusar i väg
snabbare än en löpare,
de flyr bort utan att ha sett
någon glädje.
26 De far förbi som vassbåtar,
som en örn som störtar
mot sitt byte.
27 Om jag säger:
Jag ska glömma mitt bekymmer,
släppa min sorgsna min
och vara glad,
28 så bävar jag ändå för alla mina kval,
för jag vet att du inte
ska döma mig fri.
29 Jag står där som skyldig,
varför tröttar jag ut mig i onödan?
30 Även om jag tvättar mig med snö
och renar mina händer med lut,
31 ska du ändå sänka ner mig i pölen
och mina kläder ska avsky mig.
32 Han är inte en människa som jag,
så att jag kan svara honom:
”Vi går tillsammans till rätten.”
33 Det finns ingen som kan
döma mellan oss
och lägga sin hand på oss båda.
34 Må han ta bort sitt ris från mig
så att skräcken för honom
inte förfärar mig.
35 Då ska jag tala
utan att vara rädd för honom.
Men så har jag det inte.