12
Undran över Herrens handlande
1 Rättfärdig är du, Herre,
när jag vill gå till rätta
med dig.
Ändå måste jag tala med dig
om dina domslut.
Varför lyckas de ogudaktiga så väl?
Varför lever alla trolösa
så trygga?
2 Du planterar dem och de slår rot,
de växer och bär frukt.
Du är nära i deras mun,
men långt från deras inre.
3 Men du, Herre, känner mig.
Du ser mig och prövar
hur mitt hjärta är mot dig.
Ryck bort dem som får till slakt
och förbered dem för dagen
då de dödas.
4 Hur länge ska landet sörja
och hela markens gräs
torka bort,
så att både fyrfotadjur och fåglar
går under för invånarnas ondska?
De säger: ”Han kan inte se
vår framtid.”
Guds svar
5 Om du springer ikapp med fotfolk
och de tröttar ut dig,
hur skulle du då kunna
tävla med hästar?
Du känner dig trygg i fredligt land,
men hur ska du klara dig
i snåren vid Jordan?
6 Dina bröder och din fars hus
är också trolösa mot dig,
de ropar för full hals
bakom din rygg.
Lita inte på dem,
även om de talar vänligt
med dig.
7 Jag har övergett mitt hus,
lämnat mitt arv
och gett min älskade
i fiendens hand.
8 Min arvedel blev
som ett lejon i skogen mot mig.
Hon höjde sin röst mot mig,
därför hatar jag henne.
9 Min arvedel har blivit för mig
som en spräcklig rovfågel
som angrips av andra rovfåglar
runt omkring.
Gå och samla markens alla djur
och låt dem komma för att äta!
10 Många herdar
har fördärvat min vingård
och trampat ner mitt land.
De har gjort mitt härliga land
till en öde öken,
till en ödemark.
11 Sörjande och öde
ligger det framför mig.
Hela landet ligger öde,
för ingen bryr sig om det.
12 Över alla kala höjder i öknen
rycker plundrare fram,
för Herrens svärd slukar allt
från landets ena ände
till den andra.
Ingen kan känna sig trygg.
13 De har sått vete men skördat törne.
Förgäves tröttar de ut sig.
Ni kommer att skämmas
över er gröda
på grund av Herrens
brinnande vrede.
Upprättelse för Israels grannar
14 Så säger Herren om alla onda grannar som förgriper sig på det arv jag har gett mitt folk Israel: Se, jag ska rycka bort dem ur deras land och rycka undan Juda hus ifrån dem.
15 Men när jag har ryckt bort dem, ska jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel, var och en till sitt land.
16 Om de då verkligen lär sig mitt folks vägar så att de svär vid mitt namn: ”Så sant Herren lever”, liksom de förut lärde mitt folk att svära vid Baal, då ska de bli upprättade mitt ibland mitt folk.
17 Men om de inte vill lyssna ska jag fullständigt rycka bort det folket och förgöra det, säger Herren.