2
Herren bestraffar sitt folk
אAlef
1 Så mörka moln
Herren i sin vrede
har täckt dottern Sion med!
Han kastade Israels härlighet
från himlen ner till jorden,
han tänkte inte på sin fotpall
på sin vredes dag.
בBeth
2 Utan att skona har Herren fördärvat
Jakobs alla boningar.
I sin vrede rev han
dottern Judas fästningar
och slog dem till marken,
han orenade riket och dess furstar.
גGimel
3 I vredens hetta högg han av
Israels alla horn.
Han drog undan sin högra hand
när fienden kom,
och brann i Jakob
likt en flammande eld
som förtär allt runt omkring.
דDaleth
4 Han spände sin båge som en fiende,
stod redo med sin högra hand
som en ovän,
och dödade allt
som var ljuvligt för ögat.
Över dottern Sions hydda
öste han sin vrede som eld.
הHe
5 Herren var som en fiende.
Han fördärvade Israel,
han fördärvade alla dess borgar,
han förstörde dess fästningar.
Han hopade sorg på sorg
över dottern Juda.
וWaw
6 Han skövlade sin boning
som en trädgård,
han förstörde sin mötesplats.
Herren lät högtid och sabbat
falla i glömska i Sion,
i sin brinnande vrede
förkastade han kung och präst.
זZajin
7 Herren förkastade sitt altare,
han övergav sin helgedom.
Murarna runt hennes palats
gav han i fienders hand,
de ropade högt i Herrens hus
som på en högtidsdag.
חHeth
8 Herren beslöt att förstöra
dottern Sions murar,
han spände ut mätsnöret
och drog inte undan sin hand
från skövlingen.
Han sände sorg över vallar
och murar,
allt ligger nu förstört.
טTeth
9 Hennes portar sjönk ner i jorden,
han knäckte och krossade
hennes bommar.
Hennes kung och furstar
bor bland hednafolken,
ingen undervisning ges
och hennes profeter får ingen syn
från Herren.
יJod
10 Dottern Sions äldste
sitter stumma på marken,
de kastar stoft över sitt huvud
och klär sig i säcktyg.
Jerusalems jungfrur
sänker sina huvuden mot jorden.
כKaf
11 Mina ögon förtärs av gråt,
det jäser i mitt inre,
min lever rinner ut på jorden,
för dottern mitt folk går under,
barn och spädbarn förgås
på stadens gator.
לLamed
12 De ropar till sina mödrar:
”Var finns bröd och vin?”
De tynar bort som slagna
på stadens gator,
de ger upp andan
i sina mödrars famn.
מMem
13 Vad ska jag säga dig,
vad ska jag likna dig med,
du dotter Jerusalem?
Vad ska jag jämföra dig med
för att trösta dig,
du jungfru dotter Sion?
Din skada är ju stor som havet,
vem kan hela dig?
נNun
14 Dina profeters syner
var falska och dåraktiga,
de visade dig inte din skuld
för att vända bort din fångenskap.
De budskap de förkunnade för dig
var falska och förföriska.
סSamek
15 Alla som går vägen förbi
slår ihop sina händer
och hånar dig,
de visslar och skakar på huvudet
åt dottern Jerusalem:
Ӏr detta den stad som kallades
skönhetens krona,
hela jordens fröjd?”
פPe
16 Alla dina fiender spärrar upp
sin mun mot dig,
de visslar och gnisslar tänder
och säger: ”Vi har slukat henne!
Detta är dagen vi väntat på.
Vi fick uppleva den,
vi fick se den!”
עAjin
17 Herren har gjort vad han bestämt,
han har uppfyllt sitt ord
som han uttalat för länge sedan.
Han har rivit utan att skona,
han har låtit fienden
triumfera över dig
och upphöjt dina motståndares horn.
צTsade
18 Deras hjärtan ropar till Herren.
Du dotter Sions mur,
låt tårarna rinna som en bäck
både dag och natt.
Ge dig ingen ro,
unna inte ditt öga någon vila.
קQof
19 Stig upp, ropa högt i natten
när nattväkterna börjar.
Utgjut ditt hjärta som vatten
inför Herrens ansikte,
lyft dina händer till honom
för dina barns liv
som tynar bort av hunger
i alla gathörn.
רResh
20 Se, Herre, och tänk på
vem du gjort så emot.
Ska kvinnor äta sin livsfrukt,
barnen de burit i sin famn?
Ska präster och profeter dödas
i Herrens helgedom?
שShin
21 På marken, på gatorna
ligger unga och gamla.
Mina jungfrur och unga män
har fallit för svärd,
du har dödat på din vredes dag,
slaktat utan att skona.
תTaw
22 Som till högtidsdag bjöd du in
skräck från alla håll.
På Herrens vredes dag
var det ingen som kom undan
eller överlevde.
Dem som jag burit
i famnen och fostrat
har min fiende förgjort.