5
Folkets bön i djupaste förnedring
1 Tänk, Herre,
på vad som hänt oss,
se efter och se hur vi hånas!
2 Vår arvedel har gått över
till främlingar,
våra hus är i främmande hand.
3 Vi har blivit föräldralösa,
vi har ingen far,
våra mödrar är som änkor.
4 Vi måste köpa vårt eget vatten
som vi dricker,
betala för vår egen ved.
5 Våra förföljare flåsar oss i nacken,
vi är trötta men får ingen vila.
6 Vi räckte ut vår hand till Egypten,
till Assyrien för att få bröd
att mätta oss med.
7 Våra fäder har syndat
och finns inte mer,
men vi måste bära deras skuld.
8 Slavar härskar över oss,
ingen befriar oss ur deras hand.
9 Med fara för vårt liv
hämtar vi vårt bröd,
bärgar det undan öknens svärd.
10 Vår hud hettar som en ugn,
den är febersjuk av hunger.
11 Kvinnor kränkte de i Sion,
jungfrur i Juda städer.
12 Furstar hängde de,
äldre hedrade de inte.
13 Unga män fick slita
med kvarnstenen,
pojkar dignade
under bördor av ved.
14 De gamla sitter inte längre i porten,
de unga har slutat
med sin musik.
15 Glädjen är borta från vårt hjärta,
vår dans är förvandlad till sorg.
16 Kronan har fallit från vårt huvud.
Ve oss, att vi syndade så!
17 Därför är vårt hjärta sjukt,
därför är våra ögon förmörkade,
18 för att Sions berg ligger öde
och schakaler strövar där.
19 Du, Herre, tronar för evigt,
din tron består
från släkte till släkte.
20 Varför skulle du glömma oss
för evigt,
överge oss för alltid?
21 Ta oss till dig igen, Herre,
så kommer vi tillbaka.
Förnya våra dagar som förr,
22 om du inte har förkastat oss helt
och är mycket vred på oss.