7
Israels förfall och nöd
1 Ve mig!
Det är med mig
som när sommarens frukt
är insamlad,
som när efterskörden
efter vinbärgningen är slut.
Det finns ingen druvklase att äta,
inget tidigt fikon
som jag längtat efter.
2 De fromma är försvunna
från jorden,
ingen bland människorna
är ärlig.
Alla ligger de på lur efter blod,
var och en vill fånga den andre
i sitt nät.
3 Deras händer är skickliga
på att göra det onda.
Fursten begär gåvor
och domaren mutor,
den mäktige kräver
vad han vill ha.
Så gör de gemensam sak.
4 Den bäste bland dem
är som ett törnsnår,
den ärligaste värre
än en törnhäck.
Det kommer en dag
för dina väktare,
din räkenskapsdag.
Då grips de av förvirring.
5 Tro inte på en vän,
lita inte på en förtrogen.
Vakta din muns dörrar
för henne som vilar i din famn,
6 för sonen föraktar sin far,
dottern trotsar sin mor,
sonhustrun sin svärmor,
och var och en har sin egen familj
till fiender.
Israels upprättelse
7 Men jag ska skåda efter Herren,
jag ska hoppas
på min frälsnings Gud.
Min Gud ska höra mig.
8 Gläd dig inte över mig,
du min fiende.
Har jag fallit
ska jag resa mig igen,
sitter jag i mörkret
är Herren mitt ljus.
9 Eftersom jag syndat mot Herren
ska jag bära hans vrede
tills han tar sig an min sak
och skaffar mig rätt.
Han ska föra mig ut i ljuset,
och jag ska se hans rättfärdighet.
10 Min fiende ska se det
och täckas av skam,
hon som sade till mig:
”Var är nu Herren din Gud?”
Mina ögon ska se på henne,
hur hon trampas ner
som smuts på gatan.
11 En dag ska dina murar byggas upp.
Den dagen ska dina
gränser vidgas.
12 Den dagen ska man komma till dig
från Assur och från Egyptens städer,
från Egypten och ända till floden,
från hav till hav
och från berg till berg.
13 Men jorden ska bli en ödemark
för sina invånares skull.
Det blir frukten
av deras gärningar.
Bön och lovsång
14 Vakta ditt folk med din stav,
din arvedels hjord
som bor avskild i skogen,
mitt i ett fruktbart land.
Låt den beta i Bashan och i Gilead
som under forna dagar.
15 Som i de dagar
du drog ut ur Egyptens land
ska jag visa dem underbara ting.
16 Hednafolken ska se det och skämmas
med all sin makt.
De ska lägga handen på munnen,
deras öron ska bli döva.
17 De ska slicka stoftet som ormar,
som markens kräldjur.
Bävande ska de överge sina hålor,
skräckslagna ska de söka
Herren vår Gud.
De ska frukta dig.
18 Vem är en Gud som du,
som förlåter skuld
och inte tillräknar synd
hos dem som är kvar
av din arvedel?
Han håller inte kvar sin vrede
för evigt,
för han har sin glädje i nåd.
19 Han ska förbarma sig över oss igen
och trampa på
våra missgärningar.
Du ska kasta alla deras synder
i havets djup.
20 Du ska visa trofasthet mot Jakob
och nåd mot Abraham,
så som du med ed har lovat
våra fäder i forntidens dagar.