Malaki
Malaki (”min budbärare”) trädde fram under 400-talet f Kr som den siste profeten i Juda, kanske under den tid då Esra och Nehemja samlade folket (458-433 f Kr, se Esra 7 och Neh 8). Templet hade återuppbyggts år 516 f Kr (Esra 6:15), men med tiden hade folket tappat modet och börjat missköta gudstjänstlivet (1:6f), prästernas undervisning (2:4f), den äktenskapliga troheten (2:10f) och tiondegivandet (3:6f). Genom Malaki kallar Herren folket till omvändelse och ger messianska löften om den kommande profeten Elia (3:1a, 4:5) och förbundets sändebud Messias (3:1b). Efter Malaki tystnade den profetiska rösten i Israel fram till Johannes Döparen (Matt 3:1).
1
1 Denna profetia är Herrens ord till Israel genom Malaki.
Herrens kärlek till Israel
2 Jag har älskat er, säger Herren.
Och ni frågar:
”Hur har du älskat oss?”
Var inte Esau bror till Jakob?
säger Herren.
Jakob älskade jag,
3 men Esau hatade jag.
Jag gjorde hans berg
till en ödemark
och gav hans arvedel
åt öknens schakaler.
4 Om Edom säger: ”Vi är krossade,
men vi ska bygga upp
ruinerna igen”,
så säger Herren Sebaot:
De bygger upp,
men jag ska riva ner.
De ska kallas
”gudlöshetens land”
och ”folket som Herren
är vred på för evigt”.
5 Era ögon ska se det,
och ni ska säga:
”Herren är upphöjd
utanför Israels gränser.”
Förakt för Herren
6 En son hedrar sin far
och en tjänare sin herre.
Men om jag är en far,
var är då hedern jag borde få?
Och om jag är en herre,
var är då vördnaden för mig?
Detta säger Herren Sebaot
till er präster
som föraktar mitt namn.
Och ni frågar:
”Hur har vi föraktat ditt namn?”
7 Genom att ni offrar oren mat
på mitt altare.
Och ni frågar:
”Hur har vi kränkt din renhet?”
Genom att ni säger:
”Herrens bord
betyder ingenting.”
8 Om ni bär fram
ett blint djur som offer,
är inte det något ont?
Om ni bär fram
det som är lamt och sjukt,
är inte det något ont?
Kom med sådant
till din ståthållare!
Tror du han blir glad
och tar emot dig?
säger Herren Sebaot.
9 Men bönfall nu inför Gud
att han förbarmar sig över oss.
När det kommer sådant
från era händer,
ska han då ta emot er?
säger Herren Sebaot.
10 Kan inte någon av er
stänga tempeldörrarna,
så att ni inte tänder min altareld
förgäves!
Jag har inte behag till er,
säger Herren Sebaot,
jag har ingen glädje
i offergåvorna från er hand.
11 Från solens uppgång
till dess nedgång
ska mitt namn vara stort
bland hednafolken.
På varje plats ska man bära fram
rökoffer och rena offergåvor
åt mitt namn.
Ja, mitt namn ska vara stort
bland hednafolken,
säger Herren Sebaot.
12 Men ni vanhelgar det när ni säger:
”Herrens bord är orent
och maten där är värdelös.”
13 Ni säger: ”Det är inte mödan värt!”
och fnyser åt det,
säger Herren Sebaot.
Ni kommer med stulna,
halta och sjuka djur
och bär fram det som offer.
Ska jag ta emot det från er
med glädje? säger Herren.
14 Förbannad är den bedragare
som har ett djur av hankön
i sin hjord
och lovar att ge det,
men sedan offrar ett skadat djur
till Herren.
För jag är en stor Kung,
säger Herren Sebaot,
och mitt namn är fruktat
bland hednafolken.