2
Nineves fall
1 En folkförskingrare
drar upp mot dig.
Bevaka dina fästen!
Spana mot vägen, rusta dig,
samla all din kraft.
2 Herren ska återställa Jakobs storhet
liksom Israels storhet,
för plundrare har plundrat dem
och fördärvat deras vinstockar.
3 Hans hjältars sköldar
har färgats röda,
kämparna går klädda
i scharlakan.
Vagnarna gnistrar av stålglans
den dag han gör sig redo,
det svingas med spjut av cypress.
4 På gatorna stormar vagnarna fram,
de kör om varandra på torgen.
De ser ut som bloss,
de far i väg som blixtar.
5 Han kommer ihåg
sina väldiga kämpar.
De snubblar där de rusar fram,
de skyndar mot stadens murar
och skyddstaken görs redo.
6 Flodernas portar öppnas,
och palatset faller ihop.
7 Det är bestämt:
Hon ska kläs av och föras bort.
Hennes slavflickor
ska sucka som duvor
och slå sig över hjärtat.
8 Nineve var sedan gammalt
som en vattenrik damm,
men nu flyr vattnet bort.
”Stanna! Stanna!”
Men ingen vänder sig om.
9 Röva silver, röva guld!
Här finns skatter utan slut,
överflöd av dyrbarheter.
10 Tom, tömd, förödd!
Modlösa hjärtan, vacklande knän!
Darrande höfter överallt!
Alla ansikten är blossande röda.
11 Var är nu lejonens kula,
platsen där de unga lejonen
åt sitt byte,
där lejonet och lejonhonan
och lejonungen gick omkring
utan att någon skrämde dem?
12 Lejonet rev i stycken
tills ungarna fick nog,
dödade för sina lejonhonor
och fyllde sina hålor med byte,
sina kulor med rivna djur.
13 Se, jag är emot dig,
säger Herren Sebaot.
Jag ska låta dina vagnar
gå upp i rök,
och dina unga lejon
ska förtäras av svärd.
Jag ska utplåna ditt rövade gods
från jorden,
och röster av dina sändebud
ska inte mer höras.