Ordspråksboken
Ordspråksboken kallas på hebreiska Mishleí(”ordspråk” eller ”liknelser”). Huvudförfattaren är kung Salomo, som regerade ca 970-930 f Kr och var vida berömd för sin vishet (1 Kung 3-4, 10, Pred 1:16f). Han författade totalt 3000 ordspråk (1 Kung 4:32), varav ett urval om 375 st utgör huvuddelen av Ordspråksboken (10-22:16).
Till detta har fler ordspråk fogats: dels två anonyma samlingar av ”de vise” (22:17f, 24:23f), dels fler salomoniska ordspråk (25-29) samlade av kung Hiskias män (715-686 f Kr), och dels två sista kapitel av Agur (30) och kung Lemuel och hans mor (31). De inledande vishetskapitlen (1-9) är skrivna antingen av Salomo eller av den som till slut sammanställde boken.
Ordspråken ger riktlinjer för ett gott liv, särskilt för den som är ung. De beskriver hur människolivet fungerar, inte alltid hur det borde fungera. Skildringen av Visheten (särskilt kap 8-9) blickar framåt mot Nya testamentets uppenbarelse av Kristus som Guds vishet (se not till 8:22).
1
Inledning
1 Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.
2 Med dem lär man känna
vishet och förmaning
och förstår kloka ord,
3 man får förmaning
till att handla vist,
rättfärdigt, rättvist och rätt.
4 De ger de okunniga klokhet,
de unga kunskap och omdöme.
5 Den vise hör dem
och ökar sin lärdom,
den förståndige får klok ledning.
6 Med dem förstår man
ordspråk och liknelser,
de visas ord och deras gåtor.
7 Att vörda Herren
är början till kunskap,
men dårar föraktar
vishet och förmaning.
Varning för att ledas vilse
8 Hör, min son,
din fars förmaning
och förkasta inte
din mors undervisning,
9 för de är en skön krans
för ditt huvud
och en vacker kedja
för din hals.
10 Min son, om syndare lockar dig,
så följ dem inte.
11 Om de säger:
”Kom med oss!
Vi ska ligga på lur efter blod,
i bakhåll för oskyldiga
utan orsak.
12 Som dödsriket
ska vi sluka dem levande,
friska och sunda
ska de fara ner i graven.
13 Allt dyrbart ska vi vinna,
vi ska fylla våra hus med byte.
14 Dela du vår lott med oss!
Vi alla ska ha gemensam kassa.”
15 Min son,
gå inte samma väg som de,
håll din fot borta från deras stig,
16 för deras fötter
skyndar till det som är ont,
de rusar för att spilla blod.
17 Det är ingen mening
att lägga ut nätet
inför ögonen på alla fåglarna.
18 De ligger på lur efter sitt eget blod,
de gillrar fällor för sina egna liv.
19 Så går det dem som söker
oärlig vinst,
den tar livet av sina ägare.
Visheten kallar och varnar
20 Visheten ropar på gatan,
hon höjer sin röst på torgen.
21 Hon predikar i gathörnens buller,
vid ingången till stadens portar
talar hon sina ord:
22 ”Hur länge ska ni okunniga
älska okunnighet,
ni hånare njuta av att håna
och ni dårar hata kunskap?
23 Vänd om till mig när jag varnar er.
Se, jag ska låta min Ande
flöda över er,
jag ska låta er lära känna mina ord.
24 Men ni vägrade lyssna
när jag ropade,
ingen brydde sig
när jag räckte ut min hand.
25 Ni förkastade alla mina råd
och ville inte veta av
mina varningar.
26 Därför ska också jag le åt er olycka
och håna när skräcken drabbar er,
27 när skräcken kommer som ett oväder
och er olycka drar in
som en storm,
när nöd och ångest drabbar er.
28 Då ska de ropa till mig
utan att jag svarar,
de ska söka mig
utan att finna mig.
29 De hatade kunskap
och valde inte att vörda Herren,
30 de ville inte veta av mitt råd
utan föraktade alla mina varningar.
31 Därför ska de få äta
sina gärningars frukt
och mättas av sina onda planer,
32 för de okunnigas avfällighet
ska döda dem
och dårarnas sorglöshet
förgöra dem.
33 Men den som lyssnar till mig
ska bo i trygghet
och inte behöva frukta något ont.”