14
1 Visa kvinnor
bygger upp hemmet,
dårskapen river det
med egna händer.
2 Den som vördar Herren lever ärligt,
den som föraktar honom
går krokiga vägar.
3 I dårens mun är högmodets käpp,
men de visa bevaras
genom sina läppar.
4 Utan dragdjur blir krubban tom,
men oxars kraft ger riklig skörd.
5 Ett sant vittne ljuger inte,
ett falskt vittne främjar lögn.
6 Hånaren söker vishet
men finner ingen,
men för den kloke
kommer kunskapen lätt.
7 Håll dig borta från dåren,
du finner aldrig förstånd
på hans läppar.
8 Den klokes vishet
gör att han förstår sin väg,
men dårars oförnuft bedrar.
9 Dårarna hånar skuldoffret,
men bland de ärliga finns nåd.
10 Hjärtat känner sin egen sorg,
en främling kan inte
dela dess glädje.
11 De gudlösas hus raseras,
de ärligas boning blomstrar.
12 En väg kan verka rätt
för en människa,
men till slut leda till döden.
13 Även under skratt
kan hjärtat värka,
och glädje kan sluta i sorg.
14 Den avfällige mättas
av sina egna vägar,
och en god man håller sig borta
från honom.
15 Den okunnige tror varje ord,
den kloke ger akt på sina steg.
16 Den vise fruktar och skyr det onda,
dåren är övermodig och sorglös.
17 En otålig man begår dumheter,
en som gör onda planer
blir hatad.
18 De okunniga ärver dårskap,
de kloka blir krönta med kunskap.
19 Onda måste buga sig för goda,
gudlösa vid den rättfärdiges portar.
20 Den fattige blir avskydd
även av sina närmaste,
men den rike har många vänner.
21 Den som föraktar sin nästa syndar,
lycklig är den som förbarmar sig
över de betryckta.
22 De som tänker ut ont far vilse,
de som tänker ut gott
får nåd och sanning.
23 Av all möda kommer någon vinst,
tomt prat leder till fattigdom.
24 De visas krona är deras rikedom,
dårarnas dumhet är dumhet.
25 Ett sant vittne räddar liv,
den som främjar lögn bedrar.
26 Den som vördar Herren
har ett tryggt fäste,
hans barn får där en tillflykt.
27 Vördnad för Herren
är en källa till liv,
en hjälp att undgå dödens snaror.
28 Talrik skara är kungens ära,
brist på folk blir furstens fördärv.
29 Den som är tålmodig
har gott förstånd,
den som är otålig går långt
i dårskap.
30 Sinnesro ger kroppen liv,
avund är röta i benen.
31 Den som förtrycker den fattige
smädar hans Skapare,
den som förbarmar sig
över de behövande ärar honom.
32 Den gudlöse kommer på fall
genom sin ondska,
den rättfärdige har en tillflykt
vid sin död.
33 I den klokes hjärta bor visheten,
bland dårarna blir den uppenbar.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk,
men synd är folkens vanära.
35 En förståndig tjänare
vinner kungens välvilja,
den som handlar skamligt
drabbas av hans vrede.