8
Visheten berättar om sig själv
1 Hör, visheten ropar
och förståndet höjer sin röst!
2 Hon står uppe på höjderna,
vid vägen där stigarna möts.
3 Vid portarna in till staden,
vid ingångarna höjer hon sitt rop:
4 Till er, ni män, ropar jag,
min röst går ut
till människors barn.
5 Ni som är okunniga,
lär er klokhet!
Ni dårar, lär er förstånd!
6 Lyssna, för jag talar
om ädla ting,
från mina läppar kommer
det som är rätt.
7 Ja, min mun talar sanning,
mina läppar avskyr gudlöshet.
8 Min muns alla ord är rättfärdiga,
i dem finns inget falskt
eller förvridet.
9 Allihop är rätta för den förståndige
och raka för dem
som har funnit kunskap.
10 Ta emot min förmaning
hellre än silver
och kunskap hellre än rent guld,
11 för visheten är bättre än pärlor,
inga skatter kan jämföras
med henne.
12 Jag, visheten, bor hos klokheten,
jag har kunskap
och gott omdöme.
13 Att vörda Herren
är att hata det onda.
Högfärd, högmod,
ond väg och falsk mun,
det hatar jag.
14 Hos mig finns råd och insikt.
Jag är förstånd,
hos mig finns makt.
15 Genom mig regerar kungar
och stiftar furstar rätta lagar.
16 Genom mig styr härskare
och hövdingar,
alla domare på jorden.
17 Jag älskar dem som älskar mig,
och de som söker mig
ska finna mig.
18 Rikedom och ära finns hos mig,
bestående skatter
och rättfärdighet.
19 Min frukt är bättre än guld,
än finaste guld,
min skörd är bättre än utvalt silver.
20 Jag vandrar på rättfärdighetens väg,
mitt på det rättas stigar,
21 för att ge rikedom i arv
åt dem som älskar mig
och fylla deras förråd.
22 Herren hade mig
vid begynnelsen av sin väg,
före sina gärningar i urtiden.
23 Av evighet är jag insatt,
från begynnelsen,
innan jorden fanns.
24 Innan djupen blev till föddes jag,
innan källorna flödade av vatten.
25 Innan bergen grundades,
innan höjderna fanns föddes jag,
26 innan han gjort land och fält
och jordens första stoft.
27 När han beredde himlen
var jag där,
när han välvde ett valv
över djupen,
28 när han fäste skyarna där uppe
och djupets källor bröt fram
med kraft,
29 när han satte en gräns för havet
och vattnet stannade
där han befallt,
när han lade jordens grund,
30 då var jag verksam
vid hans sida.
Jag var hans glädje dag efter dag,
ständigt jublande inför honom.
31 Jag jublade över hela hans värld
och hade min glädje
hos människors barn.
32 Så lyssna nu till mig, mina barn.
Saliga är de som följer mina vägar.
33 Lyssna till förmaning och bli visa,
förkasta den inte.
34 Salig är den människa
som lyssnar till mig,
som vakar vid mina dörrar
dag efter dag
och håller vakt
vid mina dörrposter,
35 för den som finner mig finner livet
och får nåd från Herren.
36 Men den som syndar mot mig
skadar sin själ,
alla som hatar mig älskar döden.