106
Guds nådegärningar och Israels otro
1 Halleluja!
Tacka Herren, för han är god,
evig är hans nåd.
2 Vem kan beskriva
Herrens väldiga gärningar
och förkunna allt hans lov?
3 Saliga är de som följer det rätta,
som alltid handlar rättfärdigt.
4 Tänk på mig, Herre,
efter din nåd mot ditt folk,
kom till mig med din frälsning,
5 så att jag får se dina utvaldas lycka,
dela ditt folks glädje
och berömma mig
med din arvedel.
6 Vi har syndat som våra fäder,
vi har gjort fel,
vi har varit ogudaktiga.
7 Våra fäder i Egypten
tog inte lärdom av dina under,
de tänkte inte på
dina många nådegärningar
utan gjorde uppror vid havet,
vid Röda havet.
8 Men han frälste dem
för sitt namns skull,
för att göra sin makt känd.
9 Han talade strängt till Röda havet
och det blev torrt,
han förde dem genom djupen
som i en öken.
10 Han frälste dem
från motståndarens hand
och befriade dem
från fiendens grepp.
11 Vattnet täckte deras fiender,
inte en enda av dem blev kvar.
12 Då trodde de hans ord
och sjöng hans lov.
13 Men snart glömde de
hans gärningar,
de väntade inte på hans råd.
14 De greps av begär i öknen
och frestade Gud i ödemarken.
15 Han gav dem vad de begärde,
men sände tärande sjukdom
i deras själ.
16 De fylldes av avund
mot Mose i lägret
och mot Aron, Herrens helige.
17 Men jorden öppnade sig
och slukade Datan,
den begravde Abirams grupp.
18 Eld slog upp i deras grupp,
lågorna brände de gudlösa.
19 De gjorde en kalv vid Horeb
och tillbad en avgudabild,
20 de bytte bort sin härlighet
mot bilden av en tjur
som äter gräs.
21 De glömde Gud, sin Frälsare,
som gjort väldiga ting
i Egypten,
22 underbara verk i Hams land,
förunderliga gärningar
vid Röda havet.
23 Han hotade att förgöra dem,
men Mose, hans utvalde,
ställde sig i vägen
för att vända bort hans vrede
från att fördärva dem.
24 De föraktade det ljuvliga landet,
de trodde inte hans ord.
25 De klagade i sina tält
och lyssnade inte
till Herrens röst.
26 Då lyfte han sin hand mot dem
och svor att låta dem falla i öknen,
27 att låta deras barn
falla bland hednafolken
och spridas ut i länderna.
28 De band sig till Baal-Peor
och åt av offren till de döda,
29 de väckte Guds vrede
med sina gärningar
och en hemsökelse bröt ut
bland dem.
30 Men Pinehas steg fram
och skipade rätt,
och hemsökelsen hejdades.
31 Det räknades honom
till rättfärdighet
från släkte till släkte, för evig tid.
32 De väckte hans vrede
vid Meribas vatten
och Mose fick lida för deras skull,
33 för de trotsade hans ande
så att tanklösa ord
kom över hans läppar.
34 De förgjorde inte folken
som Herren befallt dem,
35 de beblandade sig
med hednafolken
och lärde sig deras gärningar.
36 De tjänade deras avgudar,
och dessa blev en snara för dem.
37 De offrade sina söner och döttrar
åt onda andar,
38 de spillde oskyldigt blod,
sina söners och döttrars blod
som de offrade åt
Kanaans avgudar
så att landet vanhelgades av blodet.
39 De blev orena genom sina gärningar
och var trolösa i allt de gjorde.
40 Då upptändes Herrens vrede
mot hans folk,
och han avskydde sin arvedel.
41 Han gav dem
i hednafolkens hand,
och de som hatade dem
fick härska över dem.
42 Deras fiender förtryckte dem,
de kuvades under deras hand.
43 Han räddade dem gång på gång,
men de var upproriska
i sina planer
och sjönk allt djupare
genom sin synd.
44 Men han såg till dem i deras nöd
när han hörde deras rop,
45 han tänkte på sitt förbund med dem
och förbarmade sig
för sin stora nåds skull.
46 Han lät dem finna barmhärtighet
hos alla som fört dem bort
i fångenskap.
47 Fräls oss, Herre vår Gud,
och samla oss från hednafolken,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och ha vår ära i att lova dig.
__
48 Välsignad är Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!
Och allt folket ska säga: "Amen!"
Halleluja!
FEMTE BOKEN