90
Guds evighet och vår förgänglighet
1 En bön av gudsmannen Mose.
Herre, du har varit vår tillflykt
från släkte till släkte.
2 Innan bergen blev till
och du skapade jorden och världen,
från evighet till evighet är du,
Gud.
3 Du låter människan
vända åter till stoft,
du säger: "Vänd om,
ni människors barn!"
4 Tusen år är i dina ögon
som dagen i går som försvann,
som en av nattens timmar.
5 Du sköljer bort dem,
de är som en sömn.
Om morgonen gror de som gräset,
6 om morgonen gror det och blomstrar,
mot kvällen vissnar det och torkar.
7 Vi går under genom din vrede,
förskräckta av din glöd.
8 Du ställer våra synder inför dig,
våra hemligheter
i ditt ansiktes ljus.
9 Alla våra dagar försvinner
genom din vrede,
vi slutar våra år som en suck.
10 Vårt liv varar sjuttio år,
eller åttio om krafterna räcker.
När det är som bäst
är det möda och bekymmer.
Snart är det slut och vi flyger bort.
11 Vem känner din vredes kraft
och din harm
så att han fruktar dig?
12 Lär oss att våra dagar är räknade,
så att vi får visa hjärtan.
13 Kom tillbaka, Herre!
Hur länge dröjer du?
Förbarma dig över dina tjänare!
14 Mätta oss med din nåd
när morgonen gryr,
så att vi får jubla och glädjas
i alla våra dagar.
15 Gläd oss lika många dagar
som du plågat oss,
lika många år
som vi sett det onda.
16 Låt din gärning bli synlig
för dina tjänare
och din härlighet över deras barn,
17 och låt Herren vår Guds ljuvlighet
vila över oss.
Ge oss framgång
med våra händers verk,
ja, ge framgång
åt våra händers verk.