Uppenbarelseboken
Uppenbarelseboken är troligen skriven ca år 95 e Kr för att trösta och uppmuntra de kristna som led under de svåra förföljelserna under kejsar Domitianus. Boken skildrar himlens härlighet och Guds seger över ondskan vid tidens slut. Den är skriven som ett brev (1:4, 22:21) som skickades till sju församlingar i regionen kring Efesos. Författaren presenterar sig som "er broder Johannes" (1:9), enligt fornkyrkans tidigaste författare densamme som aposteln Johannes som hade sin bas i Efesos.
1
1 Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Han sände sin ängel och gjorde det känt för sin tjänare Johannes,
2 som har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd, allt vad han själv har sett.
3 Salig är den som läser upp och saliga de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som står skrivet i den, för tiden är nära.
Hälsning
4 Från Johannes till de sju församlingarna i Asien. Nåd vare med er och frid från honom som är och som var och som kommer, och från de sju andarna framför hans tron
5 och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod
6 och gjort oss till ett kungarike, till präster åt sin Gud och Far, hans är äran och makten i evigheters evighet. Amen.
7 Se, han kommer med molnen,
och varje öga ska se honom,
även de som
genomborrat honom.
Och jordens alla stammar
ska jämra sig för hans skull.
Ja, amen.
8 Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.
Människosonen uppenbarar sig
9 Jag, er broder Johannes som i Jesus delar lidandet och riket och uthålligheten med er, hade kommit till ön som kallas Patmos för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull.
10 På Herrens dag kom jag i Anden och hörde en stark röst bakom mig, som en basun:
11 "Skriv ner i en bokrulle vad du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesos, Smyrna, Pergamon, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea."
12 Jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld
13 och mitt bland ljusstakarna en som liknade en människoson, klädd i en hellång dräkt och med ett bälte av guld runt bröstet.
14 Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor.
15 Hans fötter liknade skinande brons som glöder i smältugnen, och hans röst var som dånet av väldiga vatten.
16 I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun kom ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var som solen när den skiner i all sin kraft.
17 När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste
18 och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet. Och jag har nycklarna till döden och helvetet.
19 Skriv nu ner vad du har sett och vad som är och vad som ska ske efter detta.
20 Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du såg i min högra hand och de sju ljusstakarna av guld: de sju stjärnorna är de sju församlingarnas änglar, och de sju ljusstakarna är de sju församlingarna.