21
David hämnas gibeoniterna
1 Under Davids tid drabbade en svält som varade tre år i följd. Då sökte David Herrens ansikte. Herren svarade: ”Det beror på Saul och hans blodbefläckade hus, för att han dödade gibeoniterna.”
2 Då kallade kungen till sig gibeoniterna och talade med dem. Gibeoniterna var inte israeliter utan en rest av amoreerna. Trots att Israels barn hade gett dem sin ed, hade Saul i sin iver för Israels barn och Juda försökt döda dem.
3 David sade till gibeoniterna: ”Vad ska jag göra för er? Och hur ska jag bringa försoning så att ni välsignar Herrens arvedel?”
4 Gibeoniterna svarade honom: ”Vi vill inte ha silver och guld från Saul och hans hus, och vi har heller inte rätt att döda någon i Israel.” David frågade: ”Vad begär ni då att jag ska göra för er?”
5 De svarade kungen: ”Mannen som ville förgöra oss och planerade att utrota oss så att vi inte skulle finnas kvar i Israels land –
6 låt sju av hans söner utlämnas till oss så att vi får hänga upp dem inför Herren i Sauls Gibea, han som var Herrens utvalde.” Kungen sade: ”Jag ska utlämna dem.”
7 Men kungen skonade Mefiboshet, son till Sauls son Jonatan, på grund av eden som David och Sauls son Jonatan hade gett varandra inför Herren.
8 Kungen tog de båda söner som Rispa, Ajas dotter, hade fött åt Saul, nämligen Armoni och Mefiboshet, och de fem söner som Merab, Sauls dotter, hade fött åt meholatiten Adriel, Barsillajs son.
9 Dem överlämnade han i gibeoniternas händer, och de hängde upp dem på berget inför Herren så att alla sju dog på samma gång. Det var under de första skördedagarna, när kornskörden började, som de blev dödade.
10 Rispa, Ajas dotter, tog sin sorgdräkt och bredde ut den åt sig ovanpå klippan, från början av skörden tills vattnet strömmade ner från himlen över kropparna. Hon lät inte himlens fåglar röra dem om dagen eller markens vilda djur om natten.
11 När det berättades för David vad Sauls bihustru Rispa, Ajas dotter, hade gjort,
12 gav sig David i väg och hämtade Sauls och hans son Jonatans ben från invånarna i Jabesh i Gilead. De hade smugit bort deras kroppar från torget i Bet-Shan där filisteerna hade hängt upp dem den dagen filisteerna besegrade Saul på Gilboa berg.
13 När David hade hämtat Sauls och hans son Jonatans ben därifrån samlade man också ihop de upphängdas ben.
14 Sedan begravde man Sauls och hans son Jonatans ben i Benjamins land, i Sela, i graven som tillhörde Sauls far Kish. Man gjorde allt som kungen hade befallt. Därefter lyssnade Gud till landets bön.
Strider mot filisteerna
15 Filisteerna började krig mot Israel på nytt, och David drog ner med sina tjänare. De stred mot filisteerna, och David blev utmattad.
16 Och Jisbo-Benob, en av rafaeernas ättlingar, tänkte då döda David. Han hade en lans som vägde trehundra siklar koppar och bar en ny rustning.
17 Men Abishaj, Serujas son, kom till hans hjälp och dödade filistén. Då tog Davids män en ed av honom: ”Du får inte dra ut med oss i striden mer. Du får inte släcka Israels lampa.”
18 Efter en tid blev det strid med filisteerna vid Gob. Det var då hushatiten Sibbekaj dräpte Saf, en av rafaeernas ättlingar.
19 Ännu en gång blev det strid med filisteerna vid Gob. Elhanan, Jaare-Oregims son från Betlehem, slog då ihjäl gatiten Goliat, vars spjutskaft liknade en vävbom.
20 Sedan blev det återigen strid vid Gat. Där var en reslig man som hade sex fingrar på varje hand och sex tår på varje fot, tillsammans tjugofyra. Han var också ättling till rafaeerna.
21 När han hånade Israel blev han dödad av Jonatan, son till Shimea, Davids bror.
22 Dessa fyra var ättlingar till rafaeerna i Gat. De föll för Davids och hans tjänares hand.