6
Bruden
1 Min vän har gått ner
till sin lustgård,
till de doftande blomstersängarna,
för att valla sin hjord
i lustgårdarna
och plocka liljor.
2 Jag är min väns och min vän är min,
där han vallar sin hjord bland liljor.
Brudgummen
3 Vacker som Tirsa är du,
min älskade,
ljuvlig som Jerusalem,
överväldigande som en här
under fanor.
4 Vänd bort dina ögon ifrån mig,
de har kuvat mig.
Ditt hår är som en hjord av getter
som strömmar ner för Gilead.
5 Dina tänder
är som en flock tackor
som kommer upp ur badet,
där alla har tvillingar
och ingen är utan lamm.
6 Din kind är som
en granatäppelskiva
bakom din slöja.
7 Sextio är drottningarna,
åttio bihustrurna
och de unga kvinnorna oräkneliga –
8 men hon är den enda,
min duva, min fullkomliga,
den enda för sin mor,
älskad av den som fött henne.
Flickorna ser henne
och prisar henne lycklig,
drottningar och bihustrur
lovordar henne.
Vännerna
9 Vem är hon som blickar fram
likt morgonrodnaden –
skön som månen,
strålande som solen,
överväldigande som en här
under fanor?
Brudgummen (eller bruden)
10 Jag gick ner till valnötslunden
för att se på grönskan i dalen,
för att se om vinstocken
skjutit skott
och granatäppelträden gått i blom.
11 Utan att jag märkte det
hade min längtan satt mig
vid mitt furstefolks vagnar.
Vännerna
12 Vänd om, vänd om, Shulamit,
vänd om, vänd om
så att vi får se dig!