Brevet till Titus
Efter en gemensam missionsresa till Kreta har Paulus lämnat kvar sin medhjälpare Titus, en grek (Gal 2:3) som han själv fört till tro (1:4), för att organisera de nya församlingarna. Titusbrevet är troligen skrivet i mitten av 60-talet e Kr från Nikopolis (3:12) i nordvästra Grekland (jfr not till Apg 28:30).
1
Hälsning
1 Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att föra Guds utvalda till tro och insikt om den sanning som hör till gudsfruktan
2 och ger hopp om evigt liv. Detta eviga liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evig tid.
3 Och när tiden var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som anförtrotts mig på Guds, vår Frälsares, befallning.
4 Till Titus, mitt äkta barn i vår gemensamma tro. Nåd och frid från Gud Fadern och Kristus Jesus, vår Frälsare.
Titus uppgift på Kreta
5 Jag lämnade dig på Kreta för att du skulle ordna det som återstod och i varje stad insätta äldste efter mina instruktioner.
6 En äldste ska vara fläckfri, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara vilda eller upproriska.
7 Församlingsledaren ska som Guds förvaltare vara fläckfri. Han får inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig,
8 utan gästfri, godhjärtad, förståndig, hederlig, gudfruktig och behärskad.
9 Han ska hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han både kan uppmuntra med sund undervisning och tillrättavisa motståndarna.
10 Det finns nämligen många upproriska pratmakare och bedragare, särskilt bland de omskurna.
11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.
12 En av deras egna, en profet, har sagt: "Kretensare ljuger jämt, de är vilddjur, glupska och lata."
13 Det omdömet är sant. Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda i tron
14 och inte ägnar sig åt judiska myter och bud från människor som vänder sig bort från sanningen.
15 För de rena är allting rent, men för de orena och otroende är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orena.
16 De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda, trotsiga och odugliga till varje god gärning.