2
Varning till Herrens folk
1 Samla er och kom samman,
du folk som inte skäms,
2 innan beslutet genomförs
– den dagen far fram som agnar –
innan Herrens vredesglöd
drabbar er,
innan Herrens vredes dag
drabbar er.
3 Sök Herren,
alla ni ödmjuka i landet,
ni som gör vad han befaller.
Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet!
Kanske blir ni beskyddade
på Herrens vredes dag.
Straffdom över Israels grannfolk
4 Gaza ska bli övergivet
och Ashkelon förvandlas
till en ödemark.
Ashdod ska drivas ut
mitt på ljusa dagen
och Ekron ryckas upp
med rötterna.
5 Ve er som bor på kustremsan,
ni av kereteernas folk!
Herrens ord är emot dig,
Kanaan, du filisteernas land.
Jag ska fördärva dig
så att ingen mer ska bo där.
6 Kustremsan ska bli betesmarker
där herdarna har sina brunnar
och fåren sina fållor.
7 Den ska tillfalla dem som är kvar
av Juda hus.
Där ska de föra sin boskap i bet.
I Ashkelons hus
ska de lägga sig om kvällen,
för Herren deras Gud
ska se till dem
och göra slut på deras fångenskap.
8 Jag har hört Moabs hån
och ammoniternas
förolämpningar,
hur de hånat mitt folk
och förhävt sig mot deras land.
9 Därför, så sant jag lever,
säger Herren Sebaot, Israels Gud:
Moab ska bli som Sodom
och ammoniterna som Gomorra,
ett tillhåll för nässlor
och en saltgrop,
en ödemark till evig tid.
De som är kvar av mitt folk
ska plundra dem,
resten av mitt folk
ska få dem till arvedel.
10 Så ska det gå dem för deras högmod,
för de har hånat
Herren Sebaots folk
och förhävt sig mot dem.
11 Herren ska vara fruktansvärd
mot dem.
Han ska förgöra alla jordens gudar,
och folkens alla kustländer
ska tillbe honom,
varje folk på sin ort.
12 Också ni nubier ska genomborras
av mitt svärd.
13 Han ska sträcka ut handen mot norr
och fördärva Assur
och göra Nineve till en ödemark,
torr som öknen.
14 Där ska hjordar lägra sig,
alla slags vilda djur.
Både pelikaner och hägrar
ska övernatta
på dess pelarhuvuden.
Fågelsång ska eka genom fönstren
och bråte finnas på trösklarna,
för cederpanelen är bortriven.
15 Detta är den glada staden
som satt så trygg
och tänkte för sig själv:
”Jag och ingen annan!”
Vilken ödemark den har blivit,
ett tillhåll för vilda djur!
Alla som går förbi ska vissla åt den
och slå ihop händerna.