74
Psalm 74 – Vad står fast?
[Denna psalm kan vara skriven som en klagovisa efter det första templets förstörelse. Referenserna till ”ruinerna” i vers 3 och framåt till vers 7 talar för detta. Hela psalmen andas av ett sådant perspektiv när Asaf uttrycker sin frustration över att Gud känns långt borta. Samtidigt klargör han att han fortfarande tror på Guds förmåga från vers 10 och framåt, där en blandning av vetskapen om Guds förmåga, och en undran varför Gud inte agerar, genomsyrar texten.
Författare: Asaf
Struktur:
1. Varför, vers 1-11
2. Gud har verkat tidigare, vers 12-17
3. Försvara dig Herre, vers 18-23]
______
1 En sång med visdom [ordagrant ”maskil”, en musikalisk eller litterär term, kan även betyda ”en välskriven sång”]. Av (för) Asaf.
[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Han anges som författare till Ps 50, 73-83.]
______
Varför
Varför Gud (Elohim) har du övergett oss (tycks det som) för alltid?
[Ordet i hebreiskan är uttryck mer för en känsla än ett faktum av väldigt lång, oändlig tid]
Varför är din rykande vrede vänd mot din fårhjord (flock av småboskap) på bete?
[Första sektionen inleds och avslutas med frågan ”varför”, se vers 11.]
2 Kom ihåg din församling som du friköpt [hebr. ”kana”] i forna tider,
stammarna som du återlöst som ett arv,
Sions berg [tempelberget i Jerusalem] där du bodde.
3 Lyft upp dina steg (gå) till dessa eviga ruiner.
En fiende har gjort allt detta onda mot helgedomen.
4 [Vers 4-9 beskriver hur templet i Jerusalem förstörs:]
Dina motståndare har vrålat inuti din mötesplats.
Där har de satt upp sina egna tecken (fälttecken, flaggor) som tecken.
[Guds mötesplats är Arken i det Allra Heligaste längst in i templet, dit fick ingen gå in utom översteprästen en gång om året. Mötesplatsen kan även syfta på rökelsealtaret precis utanför förhänget till det Allra Heligaste som stod längst in i det Heliga där prästerna tjänstgjorde dagligen. Oavsett exakt var så är betydelsen att de har vanhelgat templet. Ordet för tecken syftar troligtvis på militära fältflaggor, se 4 Mos 2:12. Samma ord används i vers 9 i samband med profeter. Guds närvaro uppenbarades genom profeterna, se Jes 38:7-8; 20:3.]
5 Det verkade som om yxor höjts
bland tätt stående träd (tät träddunge).
[Templets förstörelse liknas vid hur skogshuggare fäller träd.]
6 De slår ner alla snidade verk där
med yxa och hammare.
[Vandaliserar och förstör alla ornament i templet.]
7 De har satt ditt tempel i brand och bränt ner det till grunden.
De har vanhelgat boplatsen för ditt namn.
8 De säger i sina hjärtan: Låt oss fullständigt fördärva.
De har satt eld på alla Guds (Els) mötesplatser i landet.
9 Vi kan inte se våra tecken [samma ord som i vers 4].
Ingen profet finns mer
och ingen ibland oss som vet för hur länge.
[Versen kan antyda viss ironi. Före och direkt efter år 586 f.Kr. när templet förstördes av Babylonierna profeterade Jeremia om att fångenskapen skulle vara i 70 år, se Jer 25:11.]
10 Hur länge Gud (Elohim) ska dina motståndare få häda?
Ska dina fiender få smäda ditt namn för evigt?
11 Varför drar du undan din hand,
ja dra fram din högra hand ur manteln (den ficka i famnen där manteln är dubbelvikt)?
[Herrens högra hand är en symbol på Guds egen omnipotenta, allsmäktiga styrka. Här önskar psalmisten att Gud öppet ska visa sin styrka.]
Gud har verkat tidigare
12 Men Gud min kung sedan urminnes tid,
som arbetar (kontinuerligt) med frälsning på jorden (i hela världen).
13 Du delade havet [Röda havet] med din styrka.
Du krossade sjömonstrens huvuden på (mot, i) vattnet.
[Sjömonster är hebreiska ”tannin” och beskriver stora havsdjur, se 1 Mos 1:21.]
14 Du krossade Leviatans huvuden
och gav honom till mat åt öknens inbyggare.
15 Du öppnade källor och bäckar.
Du torkade ut ständigt rinnande floder.
16 Dagen är din, natten är också din.
Du har skapat ljuset och solen.
17 Du har utstakat alla jordens gränser.
Du har skapat sommar och vinter.
Försvara dig Herre
18 Kom ihåg detta, hur fienden har hånat Herren (Jahve)
och hur dåraktiga människor har smädat ditt namn.
19 Låt inte din turturduvas liv (själ) bli given till vilddjuren.
Glöm inte bort dina plågades liv för alltid (som det känns). [Samma ord som i vers 1.]
20 Betrakta (respektera, akta) förbundet;
eftersom de mörka platserna i landet är fulla av ondskans inbyggare.
21 Låt inte de förtryckta falla tillbaka i skam (förvirring).
Låt den fattige och förtryckte prisa ditt namn.
22 Res dig upp Gud (Elohim)! Plädera för din egen skull,
försvara din egen sak. Kom ihåg hur dårarna smädar dig alla dagar.
23 Glöm inte bort rösten, ljudet, larmet från dina fiender,
deras uppror, kaoset bland dem som reste sig upp emot dig, som fortsätter att stiga (öka utan avbrott).