81
Psalm 81 – Om du bara ville lyssna på mig
[Psalm 80 och 81 nämner Josef, se Ps 80:3 och Ps 81:6. I psalm 80 nämns hans två söner Manasse och Efraim, som ofta används synonymt med de tio norra stammarna i Israel.
 
Författare: Asaf
 
Struktur:
1. Uppmaning att prisa Gud, vers 1-6a
2. En profetröst
A ”Jag hör en röst jag inte känt”; befrielse, vers 6b-8
 B Guds vädjan: ”Israel ... lyssna på mig”, vers 9
  C Tillbe Herren Gud, vers 10-11a
   D Öppna er mun ... jag ska fylla den, vers 11b
A ”Mitt folk hör inte på min röst”, vers 12-13
 B Guds vädjan: ”Lyssna på mig ... Israel”, vers 14
  C Konsekvenser av att inte lyda, vers 15-16
   D ”mättade ... tillfredsställda”, vers 17]
______
 
För lovsångsledaren, till Gittit [antagligen en musikstil], av (för) Asaf.
______
 
Prisa Gud
Sjung (höj gälla jubelrop i triumferande glädje) till Gud (Elohim) vår styrka.
Ropa (i segerjubel, väsnas med rop och härskri) till Jakobs Gud (Elohim).
Ta upp en melodi och låt tamburinen ljuda [Ps 68:26; 149:3; 150:4; 2 Mos 15:20],
den sköna Kinnor-harpan (kithara, mindre harpa med ljusare toner)
tillsammans med Nevel-lyran (bärbart instrument med vanligtvis tolv strängar).
[För mer om de olika stränginstrumenten, se Ps 33:2.]
Blås i shofar (vädurshorn) vid nymånaden,
vid fullmånen på våra högtidsdagar.
 
[Shofarer användes inte i musiken utan för att utlysa att en högtid började, se 3 Mos 23:24. Både Sukkot och Osyrade brödets högtid börjar på den 15:e dagen i månaden då det är fullmåne, se 3 Mos 23:6, 34. Se även 4 Mos 10:10; 2 Krön 30:21-23.]
 
För det är en stadga för Israel,
en befallning från Jakobs Gud (Elohim).
Han bestämde det i Josef [som här representerar de norra stammarna] som ett vittnesbörd,
när han gick fram mot Egyptens land [uttåget; 2 Mos 12-15].
 
[Jakob, se vers 2 och 5, representerar hela Israel, alla de tolv stammarna, innan brytningen 930 f.Kr. till det norra och södra riket. Josefs söner, Manasse och Efraim utgjorde huvuddelen av det norra riket och används ofta synonymt med de norra stammarna, se även Ps 80:3.]
En profetröst talar
[En profetröst talar Guds budskap. Vers 6b-11 följer ett mönster i fyra delar som upprepar sig i vers 12-17. Sektionerna är inskjutna och markerade med A, B, C och D.]
 
[A]
Jag hörde en tunga (tal, röst, språk) jag inte kände [inte tidigare lyssnat på]:
”Jag tog bort hans skuldror från bördan (oket) [slaveriet i Egypten],
hans händer befriade jag från korgen.
[Orden börda och korg är parallella, och kan syfta på korgar som israeliterna fick bära material för slavarbetet i.]
Du ropade (höjde din röst i bön) i din nöd och jag räddade dig.
Jag svarade dig från gömstället i åskan.
Jag prövade dig vid Merivas (stridens, tvistens) vatten.
[Meriva är hebreiska för strid, provokation, tvist och gräl, se Ps 95:8; 106:32; 2 Mos 17:1-7; 4 Mos 20:1-13]
 
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
 
[B]
Hör mitt folk, jag ska tillrättavisa er,
O, Israel om du ville lyssna på mig! [2 Mos 15:26]
 
10  [C]
Det ska inte finnas någon främmande gud (hebr. ”el”) hos er [Ps 44:21],
inte heller ska ni tillbe (böja er inför) någon okänd gud. [De första av de tio orden i tio Guds bud, se 2 Mos 20:3, 5]
11 Jag är Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
som förde dig ut ur Egyptens land. [2 Mos 20:2]
 
[D]
Öppna din mun på vid gavel [för att ta emot Guds ord, se Ps 119:131; Jer 15:16; Hes 2:8]
och jag [inte någon annan avgud] ska fylla den.
[4 Mos 29:6]
 
 
 
12  [A]
Men mitt folk hörde inte på min röst [se vers 8 där samma ord ”hör” används],
och Israel vill inte tillhöra (veta av) mig. [Hebreiska ”inte tillhöra” har samma rot som ordet för far, ”abba”, de ville inte veta av Gud som sin Far.]
13 Så jag lät dem gå efter sina egna envisa hjärtan,
så att de vandrar i sina egna rådslut.
 
14  [B]
O, att mitt folk ville lyssna till mig,
så att Israel skulle vandra på mina vägar [följa mina instruktioner]!
 
15  [C]
Jag skulle med hast underkuva deras fiender,
och vända min hand mot deras motståndare.
16 De som hatar Herren (Jahve) skulle krympa ihop inför honom [eller de låtsas böja sig inför honom],
och deras tid (öde, straff) skulle vara för evigt.
 
17  [D]
De skulle också bli mättade med det bästa vetet (ordagrant: det feta vetet)
och med honung från klippan skulle jag tillfredsställa dem.