33
Mose välsignar Israel
1 Detta är den välsignelse som gudsmannen Mose uttalade över Israels barn före sin död.
2 Han sade:
Herren kom från Sinai,
han gick upp över dem från Seir.
Han strålade fram från berget Paran,
ur skaran av mångtusen heliga.
På hans högra sida
brann i eld en lag för dem.
3 I sanning älskar han folken.
Alla hans heliga är i din hand.
De faller ner vid din fot,
de tar emot av dina ord.
4 Mose gav oss en lag,
en arvedel för Jakobs församling.
5 Han blev kung i Jeshurun
när folkets huvudmän samlades,
Israels alla stammar.
6 Låt Ruben leva och inte dö.
Men hans män blir en liten skara.
7 Detta sade han om Juda:
Hör, o Herre, Juda röst,
låt honom komma till sitt folk.
Med sina händer strider han
för dem.
Bli hans hjälp mot hans fiender.
8 Om Levi sade han:
Dina tummim och dina urim
tillhör din trogne
som du prövade i Massa,
som du kämpade med
vid Meribas vatten,
9 han som sade om sin far och sin mor:
’Jag ser dem inte’,
som inte ville kännas vid
sina bröder
eller veta av sina barn,
för de tog vara på ditt ord
och höll ditt förbund.
10 De ska lära Jakob dina förordningar
och Israel din lag.
De ska bära fram rökelse
för din näsa
och heloffer på ditt altare.
11 Välsigna, o Herre, hans kraft,
låt hans händers verk behaga dig.
Krossa höfterna
på hans motståndare
så att hans fiender
inte kan resa sig.
12 Om Benjamin sade han:
Herrens älskade
ska bo i trygghet hos honom
som alltid skyddar honom.
Mellan hans höjder ska han bo.
13 Om Josef sade han:
Må hans land
bli välsignat av Herren
med himlens ädlaste gåvor,
med dagg,
med gåvor från djupet
som ligger där nere,
14 med solens finaste skördar
och månvarvens finaste frukter,
15 med de uråldriga bergens
yppersta skatter
och de eviga höjdernas
finaste frukt,
16 med jordens finaste frukt
och all dess fullhet,
med nåd från honom
som bodde i busken.
Låt detta komma
över Josefs huvud,
över hjässan på fursten
bland bröder.
17 Härlig är den förstfödde
bland hans tjurar,
som vildoxens är hans horn.
Med dem stångar han folken,
också dem som bor
vid jordens ändar.
Sådana är Efraims tiotusenden,
sådana Manasses tusenden.
18 Om Sebulon sade han:
Gläd dig, Sebulon, när du drar ut,
och du Isaskar i dina tält.
19 De bjuder in folk till sitt berg,
där offrar de rätta offer,
för de suger till sig havens rikedom
och skatter dolda i sanden.
20 Om Gad sade han:
Lovad är han
som gav rymligt land åt Gad!
Han bor som en lejonhona
och krossar både arm och hjässa.
21 Han utsåg den bästa delen
åt sig själv,
för där var hans
härskarlott förvarad.
När folkets huvudmän
kom samman,
utförde han Herrens rätt
och hans domar med Israel.
22 Om Dan sade han:
Dan är ett ungt lejon
som rusar ner från Bashan.
23 Om Naftali sade han:
Naftali har fått riklig nåd
och full välsignelse av Herren.
Väster och söder
ska du ta i besittning.
24 Om Asher sade han:
Välsignad bland söner
är Asher.
Må han bli älskad av sina bröder
och doppa sin fot i olja.
25 Av järn och koppar
ska dina reglar vara,
och som dina dagar din kraft.
26 Ingen är som Jeshuruns Gud,
han som far fram på himlen
till din hjälp,
på skyarna i sitt majestät.
27 En tillflykt är han, urtidens Gud,
och här nere råder
hans eviga armar.
Han ska jaga fienderna framför dig
och säga: Förgör dem!
28 Så ska Israel bo i trygghet,
Jakobs källa lämnas ifred
i ett land med säd och vin,
under en himmel
som dryper av dagg.
29 Salig är du, Israel.
Vem är som du?
Du är ett folk
som har sin räddning i Herren.
Han är din skyddande sköld,
ditt ärorika svärd.
Dina fiender ska krypa för dig,
och du ska gå fram
över deras höjder.