Jesaja
Jesaja (”Herren är frälsningen”) fick sin kallelse ca 740 f Kr (kap 6) och förkunnade sedan i Jerusalem under ca 50 år, särskilt under kungarna Ahas (735-715 f Kr, kap 7) och Hiskia (715-686 f Kr, kap 36-39). Enligt traditionen blev han ihjälsågad som martyr under Manasse någon gång efter 686 f Kr (se not till Hebr 11:37). Under Jesajas tid levde Juda rike i yttre välgång, och den religiösa aktiviteten var stor. Men folket levde samtidigt i oärlighet, avguderi och förakt för Herren, vilket fördömdes av Jesaja och hans samtida Mika, Hosea och Amos.
I bokens centrum står den stora assyriska invasionen år 701 f Kr (36-39). I den första delen (1-35) beskrivs vad som leder fram till invasionen: folkets synd (1-5) och bristande tillit inför hotet först från Damaskus år 735 f Kr (7-12) och sedan från Assyrien (28-33). Efter domsord över olika hednafolk (13-23) vidgas perspektivet till världsomspännande dom och frälsning (24-27, 34-35).
Den andra delen (40-66) förmedlar tröst och hopp efter invasion och deportation: frälsning från Assur-Babel (40-48), frälsning från synden (49-57) och förnyelse för Sion (58-66). Den jordiska straffdomen och räddningen genom Koresh 539 f Kr (44:28f) förebildar Guds slutliga dom och frälsning genom Messias.
Jesajas bok är särskilt rik på profetior om Messias. Han profeterar t ex om Messias födelse (7:14, 9:6, 11), framträdande (40), försoningslidande (53) och frälsningsuppdrag (42, 49, 61). Jesajas bok citeras därför mer i NT än någon annan profetbok.
1
1 Detta är de syner om Juda och Jerusalem som Jesaja, Amos son, såg när Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda.
Herrens klagan över trolösa Juda
2 Hör, ni himlar!
Lyssna, du jord,
för Herren talar!
Barn har jag fött upp och fostrat,
men de har gjort uppror mot mig.
3 En oxe känner sin ägare,
en åsna sin herres krubba,
men Israel känner inget,
mitt folk förstår ingenting.
4 Ve dig, du syndiga släkte,
du skuldtyngda folk,
ni förbrytares avkomma,
ni fördärvade barn!
Ni har övergett Herren,
föraktat Israels Helige
och vänt honom ryggen.
5 Var mer ska man slå er,
eftersom ni fortsätter i trolöshet?
Hela huvudet är sjukt
och hela hjärtat svagt.
6 Från fotsulan upp till huvudet
finns inget helt,
bara blåmärken, skråmor
och öppna sår
som inte blivit urkramade,
förbundna eller lindrade
med olja.
7 Ert land är ödelagt,
era städer nerbrända i eld.
Era åkrar förtärs i er åsyn
av främlingar,
ödelagda som efter
främlingars framfart.
8 Dottern Sion står kvar
som en hydda i en vingård,
som ett vaktskjul på ett gurkfält,
som en belägrad stad.
9 Hade inte Herren Sebaot lämnat kvar
en liten rest åt oss,
då hade vi blivit som Sodom,
vi hade liknat Gomorra.
10 Hör Herrens ord,
ni Sodomsfurstar,
lyssna till vår Guds undervisning,
du Gomorrafolk!
11 Vad ska jag med
era många slaktoffer till?
säger Herren.
Jag är mätt på brännofferbaggar
och gödkalvars fett,
jag har ingen glädje i blod
av tjurar, lamm och bockar.
12 När ni kommer för att träda fram
inför mitt ansikte,
vem har då bett er
trampa ner mina förgårdar?
13 Bär inte fram fler
meningslösa matoffer!
Röken av dem
är avskyvärd för mig.
Nymånad, sabbat
och utlysta fester –
jag tål inte ondska
och högtid tillsammans.
14 Min själ hatar era nymånader
och högtider.
De har blivit en börda för mig,
jag är trött på att bära den.
15 När ni räcker ut era händer
döljer jag mina ögon för er.
Även om ni ber mycket
kommer jag inte att lyssna.
Era händer är fulla av blod.
16 Tvätta er, gör er rena!
Ta bort era onda gärningar
ur min åsyn.
Sluta att göra det som är ont,
17 lär er att göra det som är gott!
Sök det rätta,
tillrättavisa förtryckaren,
försvara den faderlöses rätt,
stöd änkan i hennes sak.
18 Kom, låt oss gå till rätta
med varandra, säger Herren.
Om än era synder är blodröda
ska de bli snövita,
om än de är röda som scharlakan
ska de bli vita som ull.
19 Om ni är villiga och lyssnar
ska ni få äta landets goda.
20 Men om ni vägrar och trotsar
ska ni förtäras av svärd,
för Herrens mun har talat.
21 Vilken prostituerad hon har blivit,
den trogna staden!
Den var full av rättvisa,
rättfärdighet bodde därinne –
men nu mördare.
22 Ditt silver har blivit slagg,
ditt ädla vin är utspätt
med vatten.
23 Dina ledare är upprorsmän
och tjuvars kumpaner.
Alla älskar de mutor
och jagar oärlig vinst.
Den faderlöses rätt försvarar de inte,
och änkans sak
kommer inte inför dem.
24 Därför säger Herren Gud Sebaot,
Israels Mäktige:
Ve! Jag ska släppa lös
min vrede över mina motståndare
och hämnas på mina fiender.
25 Jag ska vända min hand mot dig
och bränna bort ditt slagg
som med lut
och rensa bort alla dina orenheter.
26 Jag ska åter ge dig sådana domare
som du hade först
och sådana rådgivare
som du hade i början.
Sedan ska du kallas
"rättfärdighetens stad",
"den trogna staden".
27 Genom rätt ska Sion bli friköpt,
genom rättfärdighet
de som vänder om.
28 Men brottslingar och syndare
ska krossas tillsammans,
de som överger Herren
ska gå under.
29 Ja, ni ska få skämmas
över terebinterna som var er lust,
blygas över trädgårdarna
som ni har utvalt,
30 för ni ska bli som en terebint
med vissnade löv,
som en lustgård utan vatten.
31 Och den starke ska bli som fnöske,
hans verk som en gnista.
Båda ska brinna tillsammans
utan att någon kan släcka.