8
1 Tänk om du hade varit
som min bror,
ammad vid min mors bröst!
Då hade jag fått kyssa dig
om jag mött dig där ute,
och ingen hade föraktat mig.
2 Jag hade fått leda dig,
föra dig in i min mors hus,
du hade undervisat mig.
Jag hade gett dig kryddat vin
att dricka,
saft från mina granatäpplen.
3 Hans vänstra arm
vilar under mitt huvud,
hans högra omfamnar mig.
4 Lova mig, Jerusalems döttrar:
Stör inte kärleken, väck den inte
förrän den själv vill.
Vännerna
5 Vem är hon
som kommer upp från öknen,
stödd på sin vän?
Bruden
Där under äppelträdet
väckte jag dig,
där som din mor födde dig,
där hon som gav dig livet
födde dig.
6 Sätt mig som ett sigill på ditt hjärta,
som ett sigill på din arm,
för kärleken är stark som döden,
dess lidelse obeveklig
som dödsriket.
Dess glöd är eldens glöd,
en Herrens låga.
7 Väldiga vatten
kan inte släcka kärleken,
strömmar kan inte
dränka den.
Om någon ville ge
allt han har i sitt hus
för kärleken,
skulle han ändå bli avvisad.
Brudens bröder
8 Vi har en liten syster
som ännu inte har fått bröst.
Vad ska vi göra med vår syster
den dag man vill vinna henne?
9 Är hon en mur
bygger vi på den ett silverkrön,
men är hon en dörr
bommar vi för den
med en cederplanka.
Bruden
10 Jag är en mur,
och mina bröst är som torn.
Så blev jag i hans ögon
som en som finner frid.
11 Salomo hade en vingård
i Baal-Hamon,
en vingård som han lämnade
åt väktare.
Tusen siklar silver
fick man ge för dess frukt.
12 Min egen vingård tillhör mig.
Tusen tillhör dig, Salomo,
och tvåhundra dem
som vaktar dess frukt.
Brudgummen
13 Du som bor i lustgårdarna,
vännerna lyssnar till din röst.
Låt mig få höra den!
Bruden
14 Skynda, min vän,
och var som en gasell
eller en ung hjort
på de kryddoftande bergen.