10
1 Ve dem som stiftar
orättfärdiga lagar
och skriver orätta skrivelser
2 för att förvrida rättvisan
för de nödställda
och beröva de förtryckta
i mitt folk deras rätt,
för att göra änkor till sitt byte
och plundra de faderlösa.
3 Vad ska ni göra
på räkenskapsdagen
när förödelsen kommer
fjärran ifrån?
Till vem ska ni fly
för att få hjälp,
och var ska ni göra av
era rikedomar?
4 Den som inte faller på knä
bland fångar
måste falla bland de dräpta.
Med allt detta upphör inte
hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
Guds dom över Assyrien
5 Ve över Assur, min vredes ris!
Staven i hans hand är min harm.
6 Jag sände honom
mot ett gudlöst folk,
mot ett folk jag är vred på.
Jag befallde honom
att plundra och ta byte
och trampa ner dem
som smuts på gatorna.
7 Men så menade inte han,
i sitt hjärta tänkte han inte så.
Hans hjärta ville förgöra
och utrota många folk,
8 för han säger:
"Är inte alla mina furstar kungar?
9 Gick det inte Kalno som Karkemish,
Hamat som Arpad
och Samaria som Damaskus?
10 Min hand har drabbat
andra gudars riken
som hade fler gudabilder
än Jerusalem och Samaria.
11 Skulle jag då inte göra med Jerusalem
och dess gudabilder
som jag har gjort med Samaria
och dess gudar?"
12 Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, ska jag ställa Assurs kung till svars för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod.
13 För han säger:
"Detta har jag gjort
med min starka hand
och min vishet,
för jag är så klok!
Jag flyttade folkens gränser
och plundrade deras skatter,
som den mäktige
störtade jag härskarna.
14 Min hand fann folkens skatter
som i ett fågelbo,
jag samlade ihop hela jorden
som man tar övergivna ägg.
Ingen rörde en vinge,
öppnade näbben eller pep."
15 Ska yxan höja sig över honom
som hugger med den,
eller sågen förhäva sig över honom
som använder den?
Som om käppen kunde svinga
honom som lyfter den,
eller staven lyfta
honom som inte är av trä!
16 Därför ska Herren Gud Sebaot
sända en tärande sjukdom
bland hans feta män,
och under hans härlighet
ska det brinna en brand
som en brinnande eld.
17 Och Israels ljus
ska vara som en eld,
hans Helige som en låga,
och den ska bränna och förtära
hans törnen och tistlar,
allt på samma dag.
18 Han ska helt göra slut
på hans härliga skog
och fruktträdgård.
Det ska bli som när en sjuk
tynar bort.
19 De träd som blir kvar i skogen
ska vara lätträknade,
ett barn kan skriva upp dem.
20 På den dagen ska Israels rest
och de räddade av Jakobs hus
inte längre stödja sig
på honom som slog dem.
I trohet ska de stödja sig
på Herren, Israels Helige.
21 En rest ska vända om,
en rest av Jakob,
till Gud den Mäktige.
22 För även om ditt folk, Israel,
vore som havets sand,
så ska bara en rest av det
vända om.
Förödelse är beslutad,
en rättfärdig störtflod.
23 Förödelse och beslutad straffdom
ska Herren Gud Sebaot
låta drabba hela landet.
24 Därför säger Herren Gud Sebaot så:
Mitt folk som bor i Sion,
var inte rädda för Assur.
Han kommer att slå dig med riset
och höja sin stav mot dig,
som i Egypten.
25 För ännu en liten tid
så upphör vreden mot dig,
och min vrede ska vända sig
till deras fördärv.
26 Herren Sebaot ska svänga
sitt gissel över dem,
som när han slog Midjan
vid Orebsklippan.
Han ska åter höja sin stav
som han räckte ut över havet,
som i Egypten.
27 På den dagen ska hans börda
tas bort från dina axlar
och hans ok från din nacke,
för oket ska brista
på grund av fetman.
28 Han kommer över Ajat,
drar fram genom Migron.
I Mikmas lämnar han sin tross.
29 De drar fram genom passet,
tar nattkvarter i Geba.
Rama bävar, Sauls Gibea flyr.
30 Ropa högt, dotter Gallim!
Lyssna, Laisha!
Arma Anatot!
31 Madmena flyr,
Gibeons invånare söker skydd.
32 Samma dag gör han halt i Nob.
Han svingar sin hand
mot dottern Sions berg,
mot Jerusalems höjd.
33 Se, Herren Gud Sebaot
ska hugga av den lummiga kronan
med våldsam kraft.
De resliga stammarna ska fällas,
de höga träden störta ner.
34 Han ska fälla snårskogen med järn,
och Libanon ska falla
för den Mäktige.