9
Ett barn blir oss fött
1 Men det ska inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. Förr i tiden lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar ska han ge ära åt trakten längs havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hednafolkens Galileen.
2 Det folk som vandrar i mörkret
ska se ett stort ljus,
över dem som bor
i dödsskuggans land
ska ljuset stråla fram.
3 Du förökar det folk
som du inte gett stor glädje.
De ska glädjas inför dig
som man gläds
under skördetiden,
som man jublar när man delar byte.
4 För du ska bryta
deras bördors ok,
deras skuldrors käpp
och deras plågares stav,
som på Midjans tid.
5 Ja, varje stövel buren i stridslarm
och varje mantel vältrad i blod
ska brännas upp
och förtäras av eld.
6 För ett barn blir oss fött,
en son blir oss given.
På hans axlar vilar herradömet,
och hans namn är:
Under, Rådgivare, Mäktig Gud,
Evig Far, Fridsfurste.
7 Så ska herradömet bli stort
och friden utan slut
över Davids tron och hans rike.
Det ska befästas och stödjas
med rätt och rättfärdighet
från nu och till evig tid.
Herren Sebaots lidelse
ska göra detta.
Herrens vrede mot Israel
8 Herren sänder ett ord mot Jakob,
och det slår ner i Israel.
9 Hela folket ska märka det,
Efraim och Samarias invånare.
I stolthet och hjärtats högmod
säger de:
10 "Tegelstenar har fallit,
men vi ska bygga upp
med huggen sten.
Mullbärsfikonträd har huggits ner,
men vi ska ersätta dem
med cedrar."
11 Herren reser upp
Resins motståndare mot dem
och eggar upp deras fiender,
12 arameerna från öster
och filisteerna från väster,
och de ska sluka Israel
med glupska gap.
Med allt detta upphör inte
hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
13 För folket vänder inte om
till honom som slår dem,
de söker inte Herren Sebaot.
14 Därför ska Herren hugga av
både huvud och svans
från Israel,
både palmtopp och sävstrå,
allt på samma dag.
15 De äldsta och högst uppsatta
är huvudet,
profeten som lär ut lögn
är svansen.
16 För de som leder detta folk
vilseleder det,
och de som låter sig ledas
går i fördärvet.
17 Därför kan Herren inte glädja sig
över deras unga män
eller förbarma sig
över deras faderlösa och änkor,
för alla är hycklare
och gör det som är ont,
varje mun talar dårskap.
Med allt detta upphör inte
hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
18 Ja, gudlösheten brinner som en eld,
den förtär tistel och törne.
Den antänder snårskogen
så att den går upp
i höga virvlar av rök.
19 Landet brinner
genom Herren Sebaots vrede,
och folket är som ved för elden.
Ingen skonar sin broder.
20 Man river åt sig till höger
men förblir hungrig,
man tar för sig till vänster
men blir inte mätt.
Var och en äter köttet
på sin egen arm:
21 Manasse äter Efraim
och Efraim Manasse,
och tillsammans angriper de Juda.
Med allt detta upphör inte
hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.