14
Sång över Babels kungs fall
1 Herren ska förbarma sig över Jakob och än en gång utvälja Israel och låta dem få ro i deras eget land. Främlingar ska ansluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus.
2 Folken ska ta dem och föra dem hem, och Israels hus ska få dem som sin egendom i Herrens land som tjänare och tjänarinnor. Så ska deras fångvaktare bli deras fångar, och de ska råda över sina förtryckare.
3 På den dag då Herren ger dig ro från din smärta och oro och från det hårda arbete som du tvingats göra,
4 ska du ta upp denna sång över Babels kung och säga:
"Vilket slut förtryckaren har fått!
Indrivningen av guld är över.
5 Herren bröt sönder de gudlösas stav,
härskarnas spira
6 som i grymhet slog folken
med slag på slag
och i vrede härskade över folkslagen
med skoningslös förföljelse.
7 Hela jorden har fått vila och ro,
man brister ut i jubel.
8 Även cypresserna gläds över ditt fall,
likaså Libanons cedrar:
’Nu när du ligger där
kommer ingen och hugger
ner oss.’
9 Dödsriket därnere
kommer i rörelse för din skull,
för att ta emot dig
när du kommer.
Det väcker de avlidnas andar
för din skull,
jordens alla härskare,
och låter hednafolkens alla kungar
resa sig från sina troner.
10 Alla börjar de tala
och säger till dig:
’Du har också blivit maktlös som vi,
du har blivit som en av oss.’
11 Din prakt for ner till dödsriket,
med dina harpors buller.
Förruttnelse är bädden under dig
och maskar ditt täcke.
12 Hur har du inte fallit från himlen,
du strålande stjärna,
du gryningens son!
Hur har du inte blivit fälld
till jorden,
du som slog ner folken till marken!
13 Du sade i ditt hjärta:
’Jag ska stiga upp till himlen,
jag ska resa min tron
ovanför Guds stjärnor.
Jag ska sätta mig på mötesberget
längst upp i norr.
14 Jag ska stiga upp
över molnens höjder,
jag ska bli som den Högste.’
15 Men ner till dödsriket störtades du,
längst ner i graven.
16 De som ser dig stirrar på dig,
de granskar dig och säger:
’Är detta den man
som fick jorden att darra
och riken att skaka,
17 som gjorde jorden till en öken
och förstörde dess städer,
och som aldrig släppte hem
sina fångar?’
18 Folkens alla kungar
ligger alla med ära,
var och en i sitt vilorum,
19 men du är utkastad ur din grav
som en föraktad gren,
täckt av dräpta män
som genomborrats av svärd
och förts ner till gropens stenar.
Du är som ett förtrampat as.
20 Du ska inte få vila i en grav som de,
för du fördärvade ditt eget land
och dräpte ditt eget folk."
Förbrytarnas avkomma
ska man aldrig mer nämna.
21 Ordna ett blodbad på hans söner
för deras fäders missgärning.
De får inte resa sig
och ta över landet
och fylla jordens yta med städer.
22 Jag ska resa mig mot dem,
säger Herren Sebaot,
och utrota ur Babel
både namn och överlevande,
både barn och ättlingar,
säger Herren.
23 Jag ska göra det
till ett tillhåll för hägrar
och fylla det med sumpsjöar,
jag ska sopa bort det
med ödeläggelsens kvast,
säger Herren Sebaot.
Assyrien ska krossas
24 Herren Sebaot har svurit och sagt:
Sannerligen, som jag har tänkt,
så ska det ske,
det jag beslutat ska bli verklighet.
25 Jag ska krossa Assur i mitt land,
trampa ner honom på mina berg.
Då ska hans ok lyftas av dem,
hans börda lyftas från deras axlar.
26 Detta är det beslut
som är fattat om hela jorden,
detta är den hand
som är uträckt över alla folk.
27 När Herren Sebaot har beslutat det,
vem kan då göra det om intet?
Hans hand är uträckt,
vem kan då hindra den?
Profetia om Filisteen
28 Året då kung Ahas dog kom denna profetia:
29 Gläd er inte, alla ni filisteer,
över att staven som slog er
är bruten.
För från ormens rot
ska det komma en huggorm,
och dess avkomma
blir en vajande giftorm.
30 De utblottades förstfödda
ska finna bete,
de fattiga ska vila i trygghet.
Men din rot ska jag döda
genom svält,
de som blir kvar av dig ska dräpas.
31 Jämra dig, du port!
Ropa, du stad!
Alla i filisteernas land
smälter bort av ångest,
för ett rökmoln kommer norrifrån
och ingen blir efter
i fiendernas led.
32 Vad ska man svara
det främmande folkets
sändebud?
Att Herren har grundat Sion,
och där har de betryckta
i hans folk sin tillflykt.