15
Profetia om Moab
1 Profetia om Moab.
På en natt är Ar-Moab ödelagt
och förstört.
På en natt är Kir-Moab ödelagt
och tystat.
2 Han går upp till sitt tempel,
till Dibon
och upp på offerhöjderna
för att gråta.
Över Nebo och Medeba
jämrar sig Moab,
alla huvuden där är rakade,
alla skägg avskurna.
3 På deras gator har man svept sig
i säcktyg.
På deras tak och på deras torg
jämrar sig alla,
medan tårarna rinner.
4 Heshbon och Eleale höjer sorgerop,
det hörs ända till Jahas.
Därför jämrar sig Moabs krigare,
deras själ våndas i dem.
5 Mitt hjärta sörjer över Moab.
Flyktingarna därifrån flyr till Soar,
till Eglat-Shelishija.
Under gråt stiger man upp
på Halluhits höjd,
på vägen till Horonajim
höjs sorgerop över förstörelsen,
6 för Nimrims vatten
blir torr ödemark,
gräset torkar bort, brodden vissnar,
inget grönt finns kvar.
7 Resten av sina ägodelar,
sina sparade tillhörigheter,
bär man därför bort
över Pilträdsbäcken.
8 Sorgeropen ljuder runt om
i Moabs land.
Deras jämmer når till Eglajim,
deras klagan till Beer-Elim.
9 För Dimons vatten är fulla av blod,
men ännu mer ska jag
låta drabba Dimon:
ett lejon för den som kommer
undan från Moab
och för dem som finns kvar
i landet.