57
Bön och lovsång i nöden
1 För körledaren, "Fördärva inte". En sång av David när han hade flytt undan Saul och var i grottan.
2 Förbarma dig, Gud,
förbarma dig över mig!
Till dig flyr min själ,
i dina vingars skugga
tar jag min tillflykt
tills faran är över.
3 Jag ropar till Gud, den Högste,
till Gud, som fullbordar
sitt verk för mig.
4 Han sänder sin hjälp från himlen
och frälser mig
när mina förföljare hånar mig.
Sela
Gud sänder sin nåd
och sin sanning.
5 Min själ är omgiven av lejon,
jag ligger bland människoätare
med tänder som spjut och pilar
och tungor som skarpa svärd.
6 Visa din höghet över himlen, Gud,
och din härlighet över hela jorden!
7 De lägger nät för mina fötter,
min själ är nerböjd.
De gräver en grop för mig,
men de faller själva däri.
Sela
8 Mitt hjärta är frimodigt, Gud,
mitt hjärta är frimodigt.
Jag vill sjunga och spela.
9 Vakna, min ära,
vakna, lyra och harpa!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
10 Jag vill tacka dig bland folken,
Herre,
lovsjunga dig bland folkslagen,
11 för din nåd är stor
och når till himlen,
din sanning ända till skyarna.
12 Visa din höghet över himlen, Gud,
och din härlighet över hela jorden!